SM i Tempo i Halmstad, 30 juli – Debut med mersmak!

Screenshot_20160729-175212-01

Egentligen var SM en tredagars-tävling, men då linjeloppet var 120 km på fredagen valde jag istället att “vila” och viga den dagen till att reka tempobanan med klubbkompisen Tobias som även var min partner till Söndagen partempo, som gick efter Lördagens individuella Tempotävling, samtidigt som vi fick se en klubbkompis in action då han körde linjelopp i H40.

Screenshot_20160729-175055-01

Tempobanan såg på pappret ut att vara precis det omvända mot vad jag vill se, för att få ut maximal fart på mina watt då min kroppsvikt helt klart är ett handikapp när det inte är pannkaksplatt. Men visade sig inte riktigt vara så illa som jag hade förväntat mig.

Screenshot_20160804-133535

Banan bjöd på vad jag tror är finaste asfalten jag cyklat 30 km på, men då starten gick på Halmstads högsta punkt kan man dela upp banan i tre delar: 4km utför med cirka 1% i snittlutning där det var tre 90-graders svängar och en chikan (2 tajta 90-graders), 11 km ganska platt väg med två 90 graders svängar första kilometern och sen vändpunkt för att sedan cykla samma väg tillbaka där man sedan ska bestiga “berget” som då helt plötsligt faktiskt tydligt har sina etapper – där backe 1 är cirka 450 meter med 2,5% i snittlutning och backe 2 cirka 550 meter med 3% i snittlutning så fanns anledning att tänka på att spara lite på krutet till avslutningen även om backarna knappt är backar om man har cyklat i riktiga berg.

Screenshot_20160804-084156


DSC_1293-01

För att känna lite på dagsformen körde jag två korta intervaller ute på banan och kvittot blev att jag mest troligt skulle lyckas med ännu en taper-period (formtoppning) och kunna överprestera mot tidigare event på dagen D. Inte helt självklart att så skulle bli fallet, då jag parallellt med min cykelsatsning ligger i min absolut hårdaste träningsperiod så här långt, för att toppa formen inför Ironman i Kalmar 20 augusti där jag ska cykla 180km “tempo” snabbt. Ja ni kan nedan se hur min SM-vecka såg ut och inte är det något “vila sig i form” jag använder som vapen under en sk taper.

sm.vecka

Efter att ha studerat startlistan kunde jag konstatera att om jag utnyttjade min goda kunskap i att paca mig optimalt (som bör definiera en bra tempocyklist), mest troligt hade väldigt goda chanser på en medalj i min klass då det egentligen bara var en uppenbart mycket bättre cyklist med.


Laddade upp med den mest prisvärda och välsmakande kinamaten jag ätit på länge, så besök “kina box” om ni inte har krav på stor och rymlig restaurang när ni är sugna på asiatiskt vid ett besök i Halmstad. Tätt följt av 9 timmars sömn, som är något jag troligen inte fått i kroppen på flera år? Ja, känslan efter att ha fått standardfrukosten i magen var att om jag inte slog till med mitt livs bästa tempolopp idag har jag bara mig själv att skylla på!

DSC_1363-01


30 km TT

Likt en maskin värmer jag upp, faktiskt nästan exakt efter samma upplägg som proffsteamet Team Sky gjorde i fjol inför sina TT-events, för att väcka alla system i kroppen som ska användas och framförallt för att kunna estimera dagsformens FTP (tröskeleffekt) då min gameplan är att köra på 100% till vändpunkten och sedan försöka öka till 105% in till mål. Vad är då rätt watt? Har avverkat 4st tempolopp i swe-cup och en träningstävling där siffrorna på 30 km blivit 339W-345W-352W-350W och på 19 km drog jag till med mitt då bästa lopp med 398W, så hade en förhoppning om att kunna få ur minst 380W då dagsformen efter uppvärmningen sa att 100% FTP var omkring 370-375W.

Mental uppladdning och fysiskt vara alert inför ett tempolopp är helt klart viktigare än att tillgodose se sig energin som går åt, då man nästan klarar 30 km på helt fastande mage, men jag chansar inte och laddar upp med att ha ett ordentligt överskott av glykogen i benmusklerna för att absolut inte gå tom på hemvägen av den anledning och absolut inte riskera onödigt blod i magen pga matsmältning.

Min värsta konkurrent startade först och jag 6 minuter senare, så honom slapp jag riskera bli omkörd av. För på tempo startar man normalt med 30 eller 60 sekunders mellanrum och finns strikta regler för hur man ska agera om man antingen kör ikapp någon eller bli omkörd för att inte kunna fuska till sig några “gratiswatt”. Så när jag klev upp på startrampen full av adrenalin hade jag endast en tanke – börja lugnt och öka progressivt!

30s, 15s, 10s, 5s *startar cykeldator*, 0s… och jag kommer som skjuten ur en kanon utför första 500 meter innan det är dags att svänga. Hittar snabbt in i tempoställningen och kan sedan börja hitta rätt tryck på pedalerna (för man kan inte kolla på cykeldatorn hela tiden). Sväng två var betydligt mycket tajtare än jag hade väntat mig då vägbanan var delad i 2 med koner som man absolut inte fick hamna på fel sida om.

Pulsen är efter 3 minuter (och 2 km) uppe runt 85% av max och watten omkring 100% så för en gångs skull har jag lyckats med en lagom hård start, så när det är dags för en 2-stegs-trappa utför i 2 km bibehåller jag trycket samtidigt som jag försöker göra mig så lite som jag bara om möjligt kan.

Nu ser jag bara puls, watt, tid och sträcka på min cykeldator (farten får mig bara att fokusera på fel sak) så enda jag vet är att det går riktigt jäkla fort utför då jag nästan trampar ur 54×11 i över 110 rpm, för kan såklart inte låta bli att snegla lite snabbt på datorn för att se så pulsen inte skenat iväg pga för hårt tryck i pedalerna, men kan då se att den visar 91% av maxpuls och bibehållna snittwatt så gick lite väl mycket på kraft utför.

Första riktiga högfartskurvan var framför mig och på fredagens test hade jag legat kvar i tempoställning, men idag var ingångsfarten 50+ så jag fegar ur och tar tag i styret och skär kurvan helt perfekt utan att gå över på mötande trafiks sida om mittlinjen.

Ner i tempo-pinnarna igen och dröjer inte länge förrän nästa kurva (efter totalt 6km) kommer och då det är en slakmota dit kan jag vika runt utan att problem i tempoställning och har sedan 12 km utan svängar framför mig.

Tittar ner på cykeldatorn och den säger 101% av inmatat FTP och även om snittpulsen fortfarande är låg hade pulsen senaste 5 minuter legat runt 90-91% av max så drog en snabb analys av läget att det troligen var klokt att inte öka så mycket mer förrän efter vändpunkten.

Lätt uppför, lätt nedför, lätt uppför, ner i en större dal under motorvägen och klättra lite uppför innan det var dags för en lång ganska platt raka innan vändpunkt. Ja roligare än så här är det inte att köra tempo för 110% av mitt fokus oavsett banprofil är att trycket på pedalen ska vara konstant samma och mina elektroniska växlar med växel-knappar vid tummarna gör dagen på kontoret till ett smidigt sådant.

Passerar min första cyklist runt 14 km, som startat 1 minut före mig, med en toppnotering på omkring 93-94% av maxpuls då jag medvetet vill göra en snygg omkörning och tillåter 110% FTP i watt under de 20-30s som krävs (han måste släppa en lucka så fort mitt bakhjul passerat honom).

Har även knappat in en hel del på cyklisten som startade 2 minuter före, så när jag efter 15km och cirka 20 minuter vänder mot målet bestämmer jag mig för att vad som än händer så måste jag ha passerat honom innan sista 4 km påbörjas, för där har jag handikapp iform av låga watt/kg och riskerar att dra på mig mjölksyra upp över öronen för att köra om och ändå riskera bli ikappkörd senare.

Vid vändpunkten hade jag tryck på “varv-knappen” för att få siffra på watt (NP) och puls på första 15 km, där målet vara att öka watt och hoppas att pulsen inte slår i taket förrän sista 1-2 km . Jag hade vänt på 101-102%FTP och snittpuls på 89% av max så hjärtat viskade om att det skulle orka med så länge benen inte strejkade pga ett pH på tok för surt (normalt får jag en pulsdrift på 5-10% andra halvan och årets högsta snittpuls på 30km var 89% av max, så låg redan över tidigare högstanivå för i år).

Får riktigt fin fart ute på första långa rakan som bjuder på vind snett bakom ryggen, så plockar in rätt mycket på framförvarande cyklist och kan utan att påverka mina watt och puls passera honom strax därefter. Får dock vittring på min 3:e cyklist, som alltså startat 3 minuter före mig (jag startade ju som 6:e cyklist) och då blev det ju genast bråttom, för samma sak som tidigare så vill jag inte jaga uppför!

Flyttar lite av jobbet ifrån hjärtat till benen, för att inte koka bort då svetten sprutar då kylningen med vinden bakom ryggen är obefintlig. Men lättar även något på trycket på pedalerna med vetskapen att sista 4 km kommer vara riktigt jobbiga, när jag inser att jag kommer hinna förbi honom.

Strax efter första kurvan lyckas jag passera framförvarande cyklist och har nu fri sikt så långt ögat kan nå och kan ta höger för att sedan påbörja klättringen med bara ett fokus – paca mig rätt!

Hade ingen aning om hur fort jag cyklat så här långt, men gjorde en snabb huvudräkning att 4km kvar troligen inte kommer ta mer än 7½ minut och en dag då verkligen allt stämmer ska jag orka hålla 400W under denna tidsintervall trots 26km @ 100% i benen.

Innan “backe 1” börjar lägger jag i lilla klingan fram (ja med 42 tänder är den inte så liten), just för att inte dra på mig en wattspik och behöva växla mitt i backen. Hittar en perfekt växel och kan klättra precis enligt plan utan att det är jobbigt. Det flackar sedan ut och jag får upp farten rejält innan det är dags igen och samma procedur som innan, där jag även här väljer att gå ur TT-position för att få ut maximal kraft per pulsslag och tappar marginellt pga ökat luftmotstånd i den låga farten (något jag fått lära mig av klubbkompisen Stefan).

Backe 1 och 2 passeras med i snitt 105% FTP och snittpulsen under denna period låg runt 92-93% vilket är ganska exakt på den sk röda linjen och tyder på att energin i kroppen börjar ta slut och/eller att värmen gjort sitt, då jag borde orka fler watt på samma puls (benen ska dock inte vara fräscha efter 25km+). När vägen viker in mot skogen och sista delen av berget upp mot mål är det mindre än 2 km kvar och då ger jag mig själv fri fart med tanken att progressivt öka trycket på pedalerna tills kroppen helt enkelt inte vill mer.

Kunde se på klockan att jag hade en tid som skulle innebära personbästa med 1½-2 minuter, om det höll hela vägen i mål, så detta gav mig nog lite extra ork. Så tryckte ur allt jag hade och kunde avsluta sista 2000 meter på runt 110% FTP och inför sista 500 meter som gick svagt uppför behövde jag inte kolla på cykeldatorn för att förstå att pulsen tangerade 98-99% av maxpuls för minns inte ens hur jag lyckades stoppa cykeldatorn strax efter målgång då kroppen hade stängt av de mindre viktiga funktionerna.

Min klocka stannade på 40:05.53 så missade den magiska gränsen att snitta 45 km/h med minsta möjliga marginal, men när jag noterade watt och puls kunde jag konstatera att jag gjort mitt livs bästa tempolopp då jag fick ur +25W mot årets bästa 30km på en tid som gav en snittfart på 44,5 km vilket var +1,7km/h mot årets innan snabbaste tävling och tom snabbare än swe-cup i Södertälje då jag noterade 44,3 km/h på 19 km!

Visste att jag åtminstone hade tre bakom mig, men kunde ifrån speakern höra att jag preliminärt hade en tid som räckte till 2:a plats, inte helt otippat efter den cyklist jag hade tippat som favorit. När alla i klassen hade cyklat klart var det klart, jag hade tagit silver på min SM-debut!

DSC_1328-02


Så med rekord i watt, puls och fart kan jag inte vara annat än nöjd då de 28 sekunder Andreas Hertz (ifrån Sveriges professionella cykellag Team Tre Berg) är kvitto på att bästa cyklisten vann. För så här med facit i hand innebar det att han hade 20W i snitt högre än mig och troligen ett par % extra sett till watt per kilo, då han såg ut att väga lite mindre än mig.

DSC_1344-01

Då vinnaren av SM blir direktkvalificerad till NM som går av stapeln i Sunne 6 augusti får jag min chans till revansch, då jag som virtuella etta i H30 i swe-cup tempocupen får vara iklädd svenska landslagets färger. Men först, SM i partempo…

DSC_1337-01

 

Läs mer

Örestadstempot 30 km, Swe-cup Masters Deltävling 1

PICT_20160422_171057-01

Klockan 8 på lördagsmorgonen var det dags att ställa sig i köket och koka 10-12 portioner havregrynsgröt, trots att vi tre som delade rum vräkte i oss en hemmagjord pastabuffé runt kl 22-tiden lagom innan läggdags.

DSC_0069

Det rådde inget tvivel om att energin skulle finnas där för 30 km tempo, men hur var det med benen?

Jag tog min linjehoj ifrån Vandrarhemmet för att ge mig ut på tempobanan för att trampa ur benen lite, då dom kändes rätt stela efter 5 timmars stillasittande i en bil och dålig sömn, sen var jag ganska nyfiken på om banan skulle vara som jag trodde eller ej.

DSC_0010-2

Med cirka tre timmar till start valde jag att trampa halvhårt, så siktade på 250W och blev 33 km/h “ut” och 38 km/h “hem” på en helt OK puls och känsla, så var med en bra känsla jag rullade in på startområdet och plockad ut mitt startnr.

DSC_0015

Slöt upp med mina rumskamrater och plockade fram tempohojen. Kroppstrumpan var sen innan redan på, så sänkte en påse godisnappar för att återstålla energistatusen i kroppen.

DSC_0009-02

Med cirka en timme kvar till start plockade jag fram tempohjälmen och gjorde mig redo att värma upp och även om det blåste en hel del verkade allt vara i sin ordning.

DSC01252-01

På pappret trodde jag mig ha en god  chans på vinst, då fjolårets värsta motståndare ej stod på startlinjen. Men mitt mål var att utföra ett lopp med bra pacing och känna att jag går i mål med en känsla av att ha gett allt.

kl 11.37 fick jag grönt ljus och trampade iväg med ett bra tryck på pedalerna och lyckades för en gångs skull sansa mig något och kunde successivt öka watten snarare än att hålla tillbaka.

Efter en kilometer svängde banan höger och cirka två kilometer senare höger igen. Sen var det raka vägen till vändpunkten med få “kullar” att bestiga så hittade snabbt in i ett bra tempo och kunde efter 8 km börja få vittring på min första omkörning.

Screenshot_20160424-160210

Hade startat sist i H30, så att passera en cyklist innebar att jag åtminstone inte blir sist. Gjorde en snygg omkörning efter totalt 8,8 km även om pulsen fick en liten topp kändes läget under kontroll för jag hade skissat på 340W ut och 360W hem och ja watten låg nästa exakt där.

Vände efter 22 minuter 30 sekunder (40 km/h) med 336W och 161 bpm i snitt. Med motvind ut var det nu dags för medvind hem och försökte trampade på lite hårdare vilket gick bra, men började tappa fokus vid ett par tillfällen så även om jag rentav flög förbi en som startade 3 minuter före mig efter cirka 13 km kändes det som att jag inte riktigt fick ur allt jag borde ha.

När den 12 km långa raksträckan nästan var slut visade snittfarten “hem” omkring 46 km/h så att det hade gått snabbt var det inget tvivel om. Watten hade letat upp sig över 340W men pulsen var långt ifrån så hög som jag önskat så jag visste att jag skulle orka med en ökning sista 3.4 km.

Strax innan sista svängen visde hastighetsmätaren närmare 70 km/h och jag trampade så snabbt jag kunde på tyngsta växeln (54×11), så det var med en jäkla fart jag kom in i sista kurvan och möttes av en slakmota med jordens motvind. Tryckte på allt jag kunde och passerade mållinjen på 42:19.

DSC_0038-01

Just då kände jag “borde kunnat ge mer”, men konstaterade rätt snart att jag faktiskt var 9 sekunder snabbare än fjolårets snabbaste 30 km och det var på en pannkaksplatt bana nästan helt utan vind (värnamotempot) och denna tävling var inte alls lika lättcyklad!

DSC_0022-01

När resultatlistan kom upp kunde jag konstatera att den H30-cyklist jag värme upp brevid på VM i Hobro i fjol gjort sin hemläxa ännu bättre än mig i vinter för han slog med så stor marginal att jag inte ens om jag fått ut mitt teoretiska max hade kunnat vinna.

Fullständig resultatlista hittar ni här.

Perfekt start på denna säsong, även om det känns lite “bittert” att detta är min femte silvermedalj i swe-cup av fem möjliga.

DSC01249_1-01

Mest positiva är att jag på 339W fick ut rekordfart på 30 km, så min nya bikefit och alla träningsmil i tempo-position har gett resultat = bådar gott inför kommande tempo för bör kunna få ur 350-360W vid en formtoppning med pigga ben!

Läs mer

Racerapport: VM Masters – Tempo [UWCT Finals – Time Trial]

Idag var det upp till bevis om de senaste två månadernas slit på den nyköpta tempohojen gjort någon nytta.

image

Med starttiden kl 18.14 hade jag hela dagen på mig att mentalt förbereda mig samt tillgodo se att energin fanns i benen.

Väntan var rätt jobbig, men jag lyckades slappna av och äta med jämna mellanrum för att sedan sista tre timmarna “fasta” för att se till att magen skulle vara tom vid start.

Satte mig på trainern och började värma upp cirka en och en halv timme före start och efter att ha trampat luft i 30 minuter och snackat lite skit med svenskarna runt mig körde jag min 20 minuters rutin jag tränat in senaste tiden (hämtad ifrån proffs-teamet Team SKY).

Benen svarade riktigt bra, så känslan var bättre än någonsin.

image

Så enda som inte gick som planerat var att cykeldatorn varnade för lågt batteri i effektmätaren, men nya batterier fanns i reservdelslådan och hade god marginal till start så bytte detta. Effektmätaren är nämligen ett vapen, om det används rätt, som kan spara mycket tid ute på banan.

Cirka 10 min innan start ropades jag upp och fick besikta cykeln, som likt dagen innan klarade sig (finns regler för hur cykeln får se ut och vara inställd).

image

Fick några peppande ord av klubbkompisen Stefan, men enda jag kunde tänka på var “gå ut lagom hårt, kör smart och ta inga risker”. Det faktum att det hela dagen dragit förbi regnskurar och att ett antal vurpor rapporterats gjorde att den tekniska banan med farter över 70 km/h gjorde det hela onödigt spännande.

Med en minut till start stod jag på podiet och så fort nr 34 rullade iväg fick jag sätta mig på cykeln i väntan på nedräkning.

Kl 18:14:00 släppte funktionären cykeln och jag trampade iväg.

image

Bara några sekunder innan hade jag startat cykeldatorns tidtagning, för  att kunna fokusera på att trampa vid startskottet.

Efter 50 meter vek banan skarpt höger och sedan påbörjades klättringen mot första stora utmaningen.

Kollade ner på cykeldatorn och ser att den loggat 0 meter, så försöker fippla runt i menyn för att återställa GPS’en samtidigt som jag trampade på som aldrig för.

Efter 500 meter var elektroniken igång och då var det dags för en skarp vänster där jag framför mig hade lite över 1000 meters klättring med en snittlutning på 4%.

Hade kört denna backe dagen innan och vet precis vart min tröskel ligger en normal dag.

Idag var det dock tänkt att ligga på minst 105% av den så när jag såg att jag börjat första 700-800 meter på runt 109% petade jag till på min elektroniska växel som flyttade ner kedjan på lilla klingan fram, just för att inte riskera att gå på för tunga växlar.

Pulsen var redan skyhög (hade med andra ord värmt upp optimalt och hade pigga ben) så bestämde mig för att lägga mig precis på smärtgränsen som dagen till ära kändes som 108-110% gällande watten.

Jag hann knappt klättra en tredjedel av backen förrän cyklisten som hade startat 30 sekunder bakom mig flög förbi mig.

Hade ingen aning om vem han var och med endast min egna tröskel som utgångspunkt lät jag honom distansera mig för loppet hade knappt börjat.

Backen planade tillslut något och det var dags att byta klinga fram och göra sig redo för tyngre växlar bak.

Innan uppförsbacken var sut hade jag nästan kommit ikapp han som cyklade om mig och då jag vägde minst 10 kg mer än honom passerade jag honom med hög fart då det som kom var en nästan lika brant utförsåkning.

I botten på backen tangerade farten 70 km/h trots att jag hade gått ur tempopinnarna (pga rejäl kantvind som riskerade att rubba mig av banan).

Det var endast en kort sträcka som var platt innan det kom en lätt uppförsbacke, så än en gång fick jag se mig passerad för att strax efter köra om igen utför.

I Tempo ska man hålla ett avstånd på 25 meter i längd och minst 2 meter i sidled, så började tröttna på denna “katt och råtta-lek”. Så när banan svängde 90 grader vänster tog jag det yttersta spåret för att släppa förbi honom då jag visste att det väntade en klättring.

Han fick en tillräckligt stor lucka så att jag kunde börja köra mitt race och kollade snabbt ner på cykeldatorn och ser 109% och en snittpuls jag vet en extremt bra dag håller hela vägen i mål.

Den böljande vägen med rak motvind var en lättnad, för de första 8 km var mestadels i kantvind och det tar onödigt med kraft. Så borrade ner mig i tempopinnar och matade på.

Efter totalt cirka 10 km vek vägen mer än 90 grader vänster och nr 34 var än en gång på ett avstånd som innebar att jag måste gå för omkörning eller släppa av för att inte bli avplockad ifrån banan (inga silkeshandskar som på triathlon).

Tog beslutet att det var nu eller aldrig och resten mig upp för att trycka på lite extra över ett krön som vek av till vänster.

På toppen låg vi sida vid sida och tyngdlagen var nu på min sida och när jag i botten av backen än en gång snudda på farter runt 70 km/h var det dags att fälla ut bromskärmen något.

En skarp vänster följt av en höger kort därefter var framför mig, men jag hade ifrån svenskarna som cyklade tidigare på eftermiddagen fått höra att det gick bra att skära igenom vänstern i hög fart.

Jag tog det dock ganska försiktigt, för insåg att det faktiskt hade regnat på mig en bra stund.

Tog mig igenom detta S och ut på huvudvägen som ledde in mot mål på samma väg som de första 6.6 km.

En snabb huvudräkning gav mig cirka 9-10 minuters cykling kvar och kollade snabbt på cykeldatorn och konstaterade att känslan i benen trots rekordhöga siffror sa “öka”.

Sagt och gjort var det allt tyngre växlar som lades i, så blev nästa rädd när nr 30 (som startat 90s efter mig) flög förbi mig i foten på sista stigningen.

Denna backe hade jag kört i medvind dagen innan så var extra segt att ej ha denna extra hjälp nu, men siktade på 110% hela vägen upp och efter att ha avverkat halva (cirka 1000 meter) blev lutningen snällare.

Väl uppe på toppen var jag mer eller mindre helt slut, så att veta att det bara var cirka 1.5 km utförsåkning kvar följt av dryga 1000 meter in mot mål gjorde att jag kände mig nöjd redan här.

Dock kom största faran på denna bana, för med 4-6% lutning utför och tyngdlagen på min sida hade jag med min utväxling på cykeln kunnat nå farter över 80 km/h.

Jag slutade trampa redan efter 200 meter och valde även att släppa tempopinnar i förmån för att hålla i delen av styret där bromsarna satt.

Jag vågade inte kolla på något annat än det som fanns 50-100 meter framför mig och hade dagen innan börjat bromsa vid en 60-skylt cirka 150 meter innan 90 graderssvängen till höger.

Idag var dock asfalten blöt, så hade spänt in bromsarna för att veta att dom skulle ta.

Strax innan skylten klämde jag på bakbromsen för att få ren yta på dischjulet som är helt i kolfiber. Detta skulle jag dock inte gjort, för bakbromsen nöp så jag låste bakhjulet i 60-70 km/h och med 9 bar i ett däck med en kontaktyta på ett par millimeter är det ett mirakel att det endast resulterade i en pulshöjning och lite drifting.

Hann greppa frambromsen och få stopp på cykeln precis innan staketet började.

Något skärrad trampade jag in mot målet och efter att ha passerat sista chikanen spurtade jag in i mål medans jag hörde hur speakern pratade om mig i högtalarna vid målområdet.

Rullade över mållinjen helt tömd, både fysiskt och psykiskt.

Snitteffekten på mina pedaler var omkring 109% av min teoretiska tröskel, vilket är mer än 4% högre än jag någonsin presterat. Så jag har gjort min livs bästa prestation, på VM!

image

Med andra ord kunde jag inte gjort mer än så här.

Kollade på den officiella tiden som blev 27:29 (med en snittfart på 40,6 km/h) och konstaterade att det fanns 34 stycken i min åldersgrupp som trampade snabbare än mig.

Hade satt upp ett par mål:
– Sätta rekord i snitteffekt på denna distans och/eller rekord i snittfart.
– Topp 20 och/eller bli bäste svensk i min åldersgrupp.

Blev bäste svensk med några bråkdelar av en sekund (han var 12 sekunder snabbare än mig på VM-kvalet i Helsingör i maj).

Så jag har än en gång överträffat mig själv och kommer hem med mycket matnyttigt i bagaget som kommer komma väl till hands på mina kommande utmaningar.

To be continued…

Postat med WordPress för Android

Läs mer

Då var VM-banan testkörd!

Igår åkte vi ifrån Nyköping mot Göteborg, för att idag kl 09.10 ta båten över till Fredrikshamn.

Efter 12 mil anlände vi i Hobro, för att registrera oss och testa banan som VM går på imorgon.

Riktigt dåligt väder, men vi lyckades ducka för regnet och fick endast kämpa med hårda vindar.

Banan som är 19.3 km är mycket teknisk med två rejäla stigningar och tre utförsåkningar i farter över 70 km/h så gäller att hålla tungan rätt i munnen!

image

image

image

image

image

Imorgon kl 18.14 går min start och klubbkompisen Stefan Stengård kl 15.05.

Postat med WordPress för Android

Läs mer