Örestadsloppet 6×12.6km (75.6 km), Swe-cup Masters Deltävling 1

Likt dagen innan blev det en minst sagt gedigen laddning havregrynsgröt till frukost, som är vad jag äter i 9 fall av 10 även när jag inte tävlar så varför ändra ett vinnande koncept?

13043428_10153839848172562_5333074330795444547_n

Fem minuter innan start kliver tävlingens kommissarie framför de 80 testosteronstinna män i åldrarna 30-54 år och förklarar att vi cyklar på allmän väg och endast har tillåtelse att cykla på höger sida om mittlinjen. Skulle denna regel brytas blir vi omgående diskvalificerade och samma sak kunde hända om vi ej slängde vårat skräp i skräpzonen (loppet skulle dock neutraliseras vid första överträdelsen).

Det var många som opponerade sig mot vägdelningen, men faktum är att detta endast gällde sträckor med någon form av mittlinje och med fritt fram på sista 1000 meter in mot mål så var det knappt 1/3 av banan denna regel gällde på.

Screenshot_20160425-1328522

Efter uppvärmningen tillsammans med klubbkompisen Stefan Stengård hade jag fått ett tydligt kvitto på att mina ben var MYCKET piggare än upplevelse under lördagens tempo, så kunde snabbt dra slutsatsen att kliva av cykeln ifrån jobbpendling och sitta still i bilen i 5 timmar och sova dåligt inte var bästa uppladdningen inför ett tempo, men det var alltså med en bra känsla jag forcerade startfältet för att få en bra placering vid startskottet.

13015433_10153840585642562_2536909247067095111_n

Vi rullar iväg i ett behagligt tempo i ungefär 100 meter och så fort vi var ute på banan blev startfältet på 80 man ett betydligt längre dragspel (H30, H40 och H50 startade samtidigt av för mig okänd anledning).

Vi hann inte ens passera första viadukten förrän det luktade bränt gummi strax efter en orkester av skrikande kolfiberhjul. Det fanns med andra ord anledning att hålla koll på framförvarande hjul, som sig alltid bör på ett linjelopp!

När mittlinjen försvann för första gången var tävlingen igång på allvar och då min egentligen enda erfarenhet ifrån linjelopp med “gubb-eliten” är ifrån fjolårets Östgötaloppet och Nordiska Mästerskapen i Finland var jag väldigt obekväm med att ligga armbåge-mot-armbåge i 45-50 km/h, så dröjde inte länge förrän jag letade mig lite längre bak i fältet för att ha mer spelrum då alla inte var lika intresserade av att ha en bra position där.

Vi passerade en sträcka med ett par fartgupp där vägen smalnade av något och i kombination med att vi i tid och otid fick möte av bilar så formades “the peleton” till ett timglas med slumpmässiga tvärnitar följt av hårda igångdrag, så när vi för första gången svängde skarpt vänster ut mot kustvägen var det första gången man riktigt fick känna på en högre puls då watten visade 500+ uppför.

Screenshot_20160425-1329442

Banprofilen bjöd inte på mycket höjdmeter, så istället för att köra konstant snabbt vill de starka självfallet slita ut de svagare genom dessa ryck och man kunde tydligt se hur fältet drogs ut när det gick fort.

Nästa vänster var ganska tajt eller rättare sagt, det gick rätt fort ut på kustvägen som bjöd på en hel del kantvind och med mötande trafik dröjde det inte länge för det skrek i klungan om kolfiberhjulen följt av ännu mer lukt av bränt gummi.

Jag hittade ingen bra position och ville absolut inte frontalkrocka med en mötande bil så valde att ta lite vind då jag ändå kände mig stark och hade alltid ett öga på H50’s mästerskapströja med tanken “ligger jag snett bakom honom borde jag ligga taktiskt korrekt i klungan” och kunde tillslut ta mig in där och vila lite.

När det var dags för näst sista svängen på varvet som även den gick åt vänster tog jag ett perfekt innerspår (på vår del av vägen) och vad som kom sen var nog första riktiga hårdkörning då vi hade medvind snett ifrån sidan och som alltid uppför “tvärnit” och attack igen när nya fräscha ben tog täten.

13043694_10153840585317562_6995419269363992988_n

Utför inför sista kurvan bombade vi på i närmare 65 km/h och jag kunde till höger se hur en cyklist blir “knuffad” ut i gräset och till vänster se hur flera fuskade och gick utanför mittlinjen, så att det fanns många tävlingsdjävular i klungan rådde det inget tvivel om.

Sista kurvan var en repris ifrån föregående och med en slakmota upp mot mål med en del motvind så var det rätt skönt att ha pigga ben och flera rygga att hålla för det var ganska smärtfritt att ligga på rulle i vad som kändes som en ormgrop i en myrstack.

Oklart om det var första gången kommissarien (som åkte bil bakom oss) skrek ut ett par startnummer i megafonen, men vid varvning var det dags för första cyklisten/cyklisterna att gå av banan för fusk.

Jag tryckte “lap” på cykeldatorn och kunde notera tiden 19:10 vilket innebar 39.x km/h på första varvet, vilket jag visste skulle bli det långsammaste varvet.

Dröjde inte länge förrän kommissarien var igång igen och det var MÅNGA som hade svårt att respektera att vi inte fick använda motsatt körfil när vägbanan var delad med linje, men var endast ett fåtal som blev avplockade denna gång.

Varv 2 var egentligen en repris ifrån första, med skillnad att alla var varma i kläderna så tiden blev 18:38 och runt 40.5 km/h i snitt på en för mig mycket behaglig puls så jag körde taktiskt i den mån jag nu vågade för ville varken sätta mitt liv på spel eller riskera att bli diskvalificerad.

Halvvägs in på Varv 3 kunde jag tyvärr se hur min enda klubbkompis i denna startgrupp, Stefan Stengård, fick kliva av  cykeln på grund av punktering så jag var lämnad som enda gula tröjan i klungan och var ännu mera bestämd att köra snyggt och säkert för att få en tid i mål!

13062129_10153840585107562_4509598441935443090_n

Varv 3 bjöd på många livsfarliga situationer där det ofta gick ifrån två körfält i bredd till ett på bara några sekunder, så var inte helt riskfritt att ligga till höger då det blev många armbågar ifrån vänster!

Varven rullade sedan på och tror det var på mitten av fjärde jag bestämde mig för att försöka ta mig framåt, men det var det fler som tänkte så var svårt att forcera i position utan att riskera livhanken så jag nöjde mig att ligga omkring mitten i bakre halvan för att ibland glida fram i främre halvan.

Minns inte när, men rätt tidigt så gick fyra cyklister loss och “the peleton” verkade helt ointresserade att göra ett försök att köra ikapp de 1½ min dom var före, så hela resan var egentligen ganska så behaglig om man slår ut det i snitt.

På varv 5 kunde man ana rätt många fler trötta ben och jag noterade att jag hade fått i mig drygt 75% av den flytande energin jag hade med mig och tog en näve Ahlgrens bilar som jag hade placerat i min högra ryggficka. En koffeinkick ifrån drycken späckad med kolhydrater och godisen i munnen gjorde att jag kände mig stark, så var fast besluten att inte släppa en tum till mål trots att varv 4-5 hade gått ganska snabbt och framförallt mycket ryckigare än innan.

När klockan ringde vid sista varvningen tog jag ett par mindre chansningar och forcerade ett par placeringar så fort mittlinjen lyste med sin frånvaro, så hade en ganska bra position igenom hela varvet.

13082564_10153840585582562_7070032278295393393_n

När vi svängde vänster för näst sista gången tänkte jag att om jag lägger mig med hjulet bra nära mittlinjen kan ingen passera mig till vänster och med armbåge-mot-armbåge med cyklisterna till höger bör jag inte tappa några placeringar, men då swischade ett par cyklister förbi utanför den mittlinje man strängt förbjudet inte fick bryta (minst en av dessa har fått en sluttid i min åldersgrupp).

Så när vi svängde vänster in på upploppet hade jag inte riktigt den position jag hade önskat och kunde se en vägg med 10 (?) cyklister i bredd framför mig och en rygg jag gärna ville förbi då han körde i H30. Med cirka 500 meter kvar började spurten dra igång på allvar och jag började leta luckor helt förgäves så tog i stället raka spåret mot mål och fick nöja mig med att hålla hjulet på denna H30-cyklist jag var bakom innan och swischade förbi mållinjen behaglig fart tackvare slaktmotan, med en puls långt ifrån max!

Enda jag var helt säker på när jag gick i mål var att jag skulle dela tid med 5:e man, då utbrytningen på 4 man höll hela vägen i mål. Men gällande placering i min klass hade jag ingen aning, utan visste bara att jag var cirka 5 cyklar bakom vinnaren i H50 och hade minst ett par i H30 framför mig.

13059330_10153840789857562_1181571333_n2

Klockan stannade på 1:51:41 över 75,6 km vilket innebär 40,6 km/h i snittfart. Senare fick jag sedan reda på min placering och det bakhjul jag hade framför mig knep 10:e platsen, så jag fick nöja mig med en 13:e plats.

Screenshot_20160425-1331102

Resultatmässigt är jag mer än nöjd, då jag redan innan visste att jag hade noll chanser på en spurt och målet var egentligen bara att inte behöva cykla i mål solo och enbart agera utfyllnad som den tempocyklist jag är. Kunde packa ihop väskan och lägga ner mina första swe-cup poäng i linjecupen och ha en ganska bra ställning i totalen efter den fina prestationen på tempot!

13095918_10153840585172562_8247370310734998807_n

Nu är det bara ladda om, för har inte mindre än tre 30km-tempon under vecka 17 där jag hoppas toppa formen lagom på lördag och kunna få ta hem min första vinst, för med mig i bagaget har ju nu 5 av 5 möjliga Swe-cuptempon tagit silver efter premiären i maj 2015!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem − 4 =