Det bor ett monster i min diafragma

Efter förra inlägget dröjde det bara 2 dagar innan den åter gjorde ett besök.
Man säger att det som inte dödar, härdar.
Men vad gör man ifall det som inte dödar, torterar?

Det känns som att jag behöver krishantering för att kunna reda ut allt kaos och flash backs från helvetet.
En damagecontroll, för skadad blev jag- ingen tvekan.

Det sitter ett odjur rakt i diafragman som sliter och drar i mitt inre.
Den ständiga känslan av att ha fått ett slag i magen och inte kan dra efter andan. Den rastlösa känslan i varje kroppsdel samtidigt som orken är obefintlig.
Jag känner mig till och från apatisk och frågan om meningen med livet bultar på min ytterdörr.

Efter min “kris” är det plötsligt obehagligt att gå utanför dörren, svara i telefonen och att vara social, allt det där som jag så noga arbetat bort.
Jag försöker i det längsta att ignorera mitt dåliga mående och tvingar mig ändå fram i kyrkan på julafton för att sjunga, ingen märker nåt på mig.
Jag var även bokad att jobba nyårsafton men blev dagen innan sådär extremt illamående igen! Förmodligen pga dålig mat, hur som helst blev det ännu en stol som sparkades undan mina fötter.
“Nu kommer jag förlora jobbet, när jag avbokar dagen innan! Dom kommer tro att jag ljuger!” Jag blandade mitt fruktansvärda illamående med skuldkänslor och panik att förlora det jag har.

Nu känner jag mig fysiskt och psykiskt mörbultad! Jag önskade mig en lugn jul, mysighet och positivitet.
Istället blev det panik, stress och förvirring.
Jag är känsligare än nånsin nu, jag klarar inte av tjafs och när människor inte kan hålla sams.
Jag vill stänga in mig i en liten låda och skrika ut min frustration och all ledsamhet. Då- och endast då kan jag försöka ta det där andetaget som sitter kvävt i mitt bröst- första steget i min krishantering.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fyra =