Små och stora isflak.

När jag var liten jag minns jag drömde om allt som små och stora isflak,
jag gick med mamma till farbror Stenmark i livsmedelsbutiken på vår gata.
Innan vi kom dit sa mamma, tacka ordentligt om du får någon godsak,
en strut karameller ska du få sa farbrorn för att du är så duktig på att prata.

Vad var det jag sa att du skulle göra sa mamma när du fick något gott,
så här sa jag och satte handen bakom huvudet och bockade ordentligt.
Stenmark skrattade gott, med handen behöver du inte tacka för det du fått,
mamma har sagt att det är så jag ska göra om det goda är något riktigt.

Hur var det nu mamma sa när vi var hemma, skulle jag inte bocka med handen,
jag visade bara så du skulle förstå när jag tog min hand så lätt på ditt huvud.
Du ska komma ihåg att bocka artigt men tänk, blanda inte ihop sambanden,
då såg jag på mamma och sa, det är inte lätt att vara artig, det är så många bud.

Nu har jag trots allt klarat av alla förmaningar man fick som liten grabb i stan,
en del har man väl glömt, men andra regler inser jag att jag drömt.
Jag kommer cyklande genom Nyköping, andra vinglar runt med mobil utan plan,
då brukar jag tänka hur mamma sa, för se att nicka har jag inte glömt.

Idag när jag går vid havet ser jag små isflak här och där med folk som jumpar,
då känner jag min mammas hand och ser stora strutar med karameller.
Jag tänker på farbror Stenmark som nu i himmelriket kanske fyller små strutar,
har han även där en regel att man måste vara snäll och bocka, eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 7 =