Det kostar.

Det kostar.
Kjellstankesmedja, jag ordförförare 20220105.
Det handlar om pengar i kommunpolitikers kassor,
handlar det om en padelhall för kommunens massor?
Ja inte vet jag, men det tycks finnas pengar för spel,
trots allt är jag glad att Runners inte rotar i denna del.

Men det tycks vara ett bra sätt att komma på förstasida,
vi löpare behöver ett målsnöre och om tätplatsen strida.
Då kan det eventuellt bli en notis på en sportsida min vän,
ska det vara bollar som gäller för att komma in i tidningen.

Värst är när det börjar krisa med stålar på alla håll,
då hjälper det inte vad det är för typ av rund boll.
Att få anstånd med lånet som gäller lokaler är svårt,
då säger kommunalrådet, lösningen är att det blir vårt.

Läs mer

Tiden läker inga sår.

Tiden läker inga sår.
Kjellstankesmedja, jag ordförförare.20220104.
Min älskade hustru Barbro har gått bort, det är snart två år,
saknaden är inte mindre, tvärtom är saknaden fruktansvärt svår.
Hur mår jag, vad vet jag om livet, inte mycket trots 80 år fyllda.
mycket har jag upplevt, är öppen, många år har varit förgyllda.
Minnen säger barn, släkt och vänner, men de river bara upp sår.

Minnen så vackra, fyller inte upp saknaden som är så svår,
Varje tidpunkt har minnen, tänk, sommar, höst, vinter, vår.
Resor, dofter varje stund är du där, promenaden bland djur,
att höra din kunskap, jag drömmer, du visste allt om vår natur.
Jag ser dig vid stigen, du lyssnar, säger, ser du fågeln i sitt snår.

Det var många stunder där på Ekensberg du kunde berätta,
kan du höra fågeln i sitt snår, det är en liten buskskvätta.
När vi sedan såg den var du helt säker på du gett rätt besked,
ljusa minnen där vi gick bland stenar, stubbar och fallna träd.
Idag är det med tunga steg jag går där, oj, en fågel som lätta.

Jag minns du tog med lökar vi fått under vintern, för att sätta,
du var så noga att plantera så vi sedan skulle kunna berätta.
Nu har jag sökt platsen men inte lyckats hitta en enda liten lök,
ändå hyacinter och tulpaner borde jag se, det får bli fler försök.
Det kan ju vara så att rådjuren jag sett, på dessa ätit sig mätta.

Läs mer

Små och stora isflak.

När jag var liten jag minns jag drömde om allt som små och stora isflak,
jag gick med mamma till farbror Stenmark i livsmedelsbutiken på vår gata.
Innan vi kom dit sa mamma, tacka ordentligt om du får någon godsak,
en strut karameller ska du få sa farbrorn för att du är så duktig på att prata.

Vad var det jag sa att du skulle göra sa mamma när du fick något gott,
så här sa jag och satte handen bakom huvudet och bockade ordentligt.
Stenmark skrattade gott, med handen behöver du inte tacka för det du fått,
mamma har sagt att det är så jag ska göra om det goda är något riktigt.

Hur var det nu mamma sa när vi var hemma, skulle jag inte bocka med handen,
jag visade bara så du skulle förstå när jag tog min hand så lätt på ditt huvud.
Du ska komma ihåg att bocka artigt men tänk, blanda inte ihop sambanden,
då såg jag på mamma och sa, det är inte lätt att vara artig, det är så många bud.

Nu har jag trots allt klarat av alla förmaningar man fick som liten grabb i stan,
en del har man väl glömt, men andra regler inser jag att jag drömt.
Jag kommer cyklande genom Nyköping, andra vinglar runt med mobil utan plan,
då brukar jag tänka hur mamma sa, för se att nicka har jag inte glömt.

Idag när jag går vid havet ser jag små isflak här och där med folk som jumpar,
då känner jag min mammas hand och ser stora strutar med karameller.
Jag tänker på farbror Stenmark som nu i himmelriket kanske fyller små strutar,
har han även där en regel att man måste vara snäll och bocka, eller?

Läs mer

Ytterligare en dag har gått av 2022.

Ytterligare än dag har gått av 2022.
Kjellstankesmedja, jag ordförförare.220102.
Nu har ytterligare en dag gått på 2022, tiden går fast inget blir gjort,
inget har blivit gjort? kaffestund hos en av våra gamla vänner.
två turer till dig på kyrkogården med ljus och röda rosor gick fort,
det var kallt, kan inte påstå nu att solen över oss i norr bränner.

Försöker smälta det jag såg på bio igår, var det bio eller verklighet,
för mig i en ålder av 80 börjar jag fundera då jag ser mor och far.
Bio var det, men handlingen, har de tagit mina föräldrars identitet,
i filmen får jag svar på mycket som hänt innan jag själv född var.

Mammas tankar många gånger om den tid som var over there,
de var ca 20 år mamma och pappa var där innan de åter kom hem.
En tid jag knappt fått berättad, men som påverkat dem där,
Jag har sedan varit över många gånger för att försöka förstå dem.

Det här är ett pussel i livet för mig med åtskilliga frågor och tankar,
jag är ett sladdbarn i min familj, ingen kvar, ingen av familjen att fråga.
Filmen jag såg var som svar på många frågor som i huvudet bankar,
men hur jag än försöker finns nu ingen med svar, för mig en plåga.

Det jag beskriver här är inget som jag är ensam om i denna värld,
våra liv har alltid svar på bio, teater eller film den korta tid vi lever.
När vi är här på jorden glömmer vi så lätt de föregåendes släktfärd,
bäst är att vara ständigt frågvis, men vad hjälper det for ever.

Läs mer