Jag hör i fjärran.

Hör hur klockor i fjärran pinglar,
snart är strålningstiden borta.
Åter genom stan jag vinglar,
då syns strålningsdagarna så korta.

Väntar ivrigt på svar från berörda,
alla glada jag under denna tid mött.
Alla tankar har blivit en börda,
som med svar gör mig mindre trött.

Promenad och löp ger glädje,
även om åldern tynger ner.
När tankarna irrar jag medge,
kroppen är stel säger jag och ler.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 × ett =