Det är knepigt.

Här sitter man framför sin TV, egentligen inte kul,
Man kanske vill diskutera problem och strul.
Dagen efter när man talar med vänner och släkt,
har man glömt program, åsikt, man blir helt knäckt.
I bästa fall var man vaken under programtid,
i värsta fall hade sömnen gjort intåg, allt var frid.

Problemet som jag ser är minnet som inte räcker till,
för många intryck, till slut står allting omkring still.
Vad var det jag skulle säga då det blir min tur,
nu är det telefonkön till myndigheter som gör mig sur.
Att som jag gör, skriva, är ren egoistisk minnesaktivitet,
på detta sätt märker jag hjärnans skillnad i slöhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

3 + 7 =