Rena rama Grekiskan.

Lorem Ipsum, vad ska jag skriva om Carpe Diem,
i morgonstund finns det ännu inga problem.
Kan Lorem Ipsum bland de mina gå hem,
om någon av de mina läser mitt poem.
Hade man i skolan haft ett språkligt intresse,
skulle säkert ovanstående haft en annan ingresse.
Själv har jag inte fångat texten, stilen vid min skoltid,
det var annat som störde hela min skolfrid.
Först på äldre dagar började flitens penna,
säkert var det slöhet ska jag villigt erkänna.
Eller också kan det vara så att man var omogen,
före allt annat i livet gick kompisar och ofogen.
Tänk om man varit lika flitig med detta sköna latin,
som man var senare med grekiska och retzinavin.
Man sa bara detta latin är rena rama grekiskan,
ändå gick det in i huvudet när man en Grekiska fann.

Läs mer

Upptäck din vackra stad.

Det är en vacker stad vi har,
Men var rädd om den du far.
Ja , jag tänker på Urban Granström,
Att förlora Skavsta är en mardröm.
Se på vår ringlande å,
som du överallt i staden nå.
Den ömsom glider, ömsom forsar genom stan,
ibland till synes utan plan.
Oj , se här, vilken nivåskillnad, kors,
här har vi ju en riktig fors.
Vi stressar fram över gator och torg,
missar det sköna, stor sorg.
Tänk att sitta på serveringen vid ån,
att se ån och slottet från Clarion.
Gå med vid guidad tur och lär,
en dag fri från stress och besvär.

Läs mer

Sen lunch.

Idag blev min lunch väldigt sen,
ja inte i det mörkaste månsken.
Krångel med datorn kom emellan,
inte så ofta, men inte heller sällan.
Tänk vad skönt Bellman måste haft,
på dator slapp gubben lägga kraft.
Men han hade väl annat som spöka,
grannar som levde runt och kröka.
För att inte tala om kautschukbrist,
vid felskrivning var det hela trist.
Undrar om Bellman skrivproblem,
när han skrev alla sina poem.
Han måste ju haft armskada,
när han krökte arm bland glada.
Förresten var köpte han sin korv,
eller rökte han den själv med torv?
Han hade ju en del Tyska vänner,
lärde han av dem hur man bränner?
Hur som helst min egen lunch,
kan man inte kalla för brunch.
Det får kallas middags stuk,
enkel korvmiddag på vaxduk.
Inte åt väl Bellman på vaxduk?
var på den tiden inte i bruk.
Tyckte det var Bellman som sneglade,
när jag på toaletten mig speglade.
Det var tider har jag hört berättas,
när tvätten i strömmen skulle tvättas.
Tyvärr gick han bort innan jag kom till,
med Bellman blir ingen sup och sill.

Skickat från min iPad

Läs mer

Eftermiddagslur.

Natten har inte varit som den borde,
toalettspring var vad jag gjorde.
Mådde illa, hade halsbränna,
smakar inte med polkagris från Gränna.
Nu har jag ätit frukost som dagens bas,
hoppas det inte var något knas.
Misstänker blodpudding som är hårdsmält,
magen var stinn, hade svält.
Nu satsar jag för fullt på motion,
så jag på kroppen får fason.
Väderleksrapporten talar om snö,
får bli pjäxor och skidor, adjö.

Läs mer

Grinig gubbe.

En djävligt grinig gammal gubbe.
skäller på myndigheter, vilken snubbe.
Jag hade en gång en text med gnäll,
försvann när jag satt på min fäll.
Nu får jag börja om och gnälla,
hoppas jag inte åter hamnar i fälla.
Jag bollar med orden ut och in,
snön faller luften är stinn.
Så kan man inte skriva,
jo, om man vill med språket driva.
Nu är gnället snart helt borta,
ja, gnället kommer till korta.
Det var om hur samhället tänker,
när corona I luften stänker.
Jag fyller snart 80 år,
frågan är hur jag mår.
Min hustru gick bort 27 juni,
coronavaccin fick det bli.
Det var bara min uppfattning,
men det hände ingenting.
Jag bor själv i lägenhet,
gör själv inköp, bara det.
Jag vill veta vad jag får,
vänner frågar hur jag mår.
Passar på då butiken är tom,
så det inte blir en bom.
Nästa vecka fick jag en tid,
så nu är allt lugn och frid.
Hade jag inte stridigt och gnällt,
är det risk Corona mig fällt.
Nu är jag ute och rör mig var dag,
Löpning och promenad gillar jag.
Är bra för psyke och kondition,
behöver inte trängas bland fordon.
Håller mig undan för de jag ser,
pratar högt, skriker och ler.

Läs mer

Soporna tar andra hand om.

För ca 5 år sedan tog jag ett foto på återvinningen vid Folkungavallen,
såg ut på samma sätt som SN artikeln, inte mycket dessa har i skallen.
Hur skulle det vara om det blev kamerabevakning på dessa platser,
varför inte, på många andra ställen har de gjort dessa insatser.
Det är ju ett sätt att stoppa möss och även medborgare förståss,
men de hittar väl kryphål i skogen för sina sopor och glaskross.
Undrar hur det ser ut i deras bostäder, inget damm, diskbänk blank,
gnäller på den stackars grannen när de lagar mat, att de känner stank.
Det är nog svårt att komma till rätta med dessa ögontjänare,
deras inställning är, det finns ju andra, städpatrullen kommer senare.

Läs mer

Vinden driver.

Gick i morse upp till din gård,
tänkte sätta mig ner för att skriva.
Det blåste, vinden var hård,
kunde knappt gå, började driva.

Så stunden blev allt för kort,
inte en människa som kom och tala.
Går och handlar, längtar bort,
tänker på tiden då jag spannmål mala.

Det var långt tillbaka, en annan del av livet,
man hade fullt upp med nya tankar.
På något sätt var då allt så givet,
inget kom i vägen som virrigt bankar.

Idag har allt blivit så komplicerat,
eller är det bara så som jag tycker?
På något sätt så komprimerat,
har det att göra med åldersnycker?

Kan det ha att göra med tidens tand?
är det ett corona dilemma måntro?
Tycker allt är så rörigt ibland,
men de flesta synes ta allt med ro.

Nu har jag gjort inköp som planerat,
hittade varor i invandrarbutiken.
Köpte olivolja Minerva, god garanterat,
nötter, frukt och grönt, inte besviken.

Läs mer

Ett sammelsurium.

Nu börjar jag tröttna på detta sammelsurium,
Världen med datorn är djävligt skum.
Skriver på nytt dokument och skapa,
När jag är klar står jag där och bara gapa.
Allt är borta som jag skrev, men var?
Hur jag än letar får jag inget svar.
Det är djävligt jobbigt, jag blir så trött,
Jag har med verser tragglat och nött.
Det är inte första gången det händer,
det är inte borta säger de dit jag mig vänder.
Det finns i molnet men varför det försvinner?
jag blir så himla trött mitt sinne rinner.
Det här skall vara en terapi för min hjärna,
det är möjligt men borta är versens kärna.

Så sitter jag här ungefär ett dygn senare,
då kan jag säga moss, moss tjänare.
Texten som jag gnällt om i mina rader,
Kan jag få gissa, jag får ta till charader.
Får ta till en väg som är betydligt genare,
men det handlar om att lyssna på tränare.
Att övning ger färdighet borde jag ha lärt,
historien visar att det är för mycket begärt.
Hur många gånger skall detta hända igen,
tur att man ändå har en tålmodig vän.
Suckar kan jag tro när han hör mig i luren,
nu ringer han igen den där virriga filuren.
Jasså är det du, kan jag stå till tjänst,
lösa ett sammelsurium säger jag med spänst.

Läs mer

Nu börjar jag tröttna.

Nu börjar jag tröttna på detta samelsurium,
Världen med datorn är djävligt skum.
Skriver på nytt dokument och skapa,
När jag är klar står jag där och bara gapa.
Allt är borta som jag skrev, men var?
Hur jag än letar får jag inget svar.
Det är djävligt jobbigt, jag blir så trött,
Jag har med verser tragglat och nött.
Det är inte första gången det händer,
det är inte borta säger de dit jag mig vänder.
Det finns i molnet men varför det försvinner?
jag blir så himla trött mitt sinne rinner.
Det här skall vara en terapi för min hjärna,
det är möjligt men borta är versens kärna.

Läs mer

Vad är livet utan varandra?

Var gärna trendig men det här med nivåer av vänner,
är nog en tid då man fortfarande inte vänner känner.
Emma Bouvins krönika i DN speglar mycket av livet,
när de nivåer hon talar om passerats är inget givet.
Har man levt ihop i 50 år och formats av varandra,
frågar man, vad blev det av när man förlorat den andra.
Man har sett alla sidor och ändå stått ut med alla nycker,
svaret är, allt var en kärlek som allt annat undantrycker.

Läs mer