Vinden driver.

Gick i morse upp till din gård,
tänkte sätta mig ner för att skriva.
Det blåste, vinden var hård,
kunde knappt gå, började driva.

Så stunden blev allt för kort,
inte en människa som kom och tala.
Går och handlar, längtar bort,
tänker på tiden då jag spannmål mala.

Det var långt tillbaka, en annan del av livet,
man hade fullt upp med nya tankar.
På något sätt var då allt så givet,
inget kom i vägen som virrigt bankar.

Idag har allt blivit så komplicerat,
eller är det bara så som jag tycker?
På något sätt så komprimerat,
har det att göra med åldersnycker?

Kan det ha att göra med tidens tand?
är det ett corona dilemma måntro?
Tycker allt är så rörigt ibland,
men de flesta synes ta allt med ro.

Nu har jag gjort inköp som planerat,
hittade varor i invandrarbutiken.
Köpte olivolja Minerva, god garanterat,
nötter, frukt och grönt, inte besviken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett + arton =