En lugn stund.

Här sitter jag med nyvässade blyertspennan i hand och skriver,
när dator, mobil och padda försöker ta över och med mig driver.
Har varit en rundlig promenad till kyrkogården och hälsat på min kära,
där är så vackert bland granar, lugnt och skönt, man blir så nära.
Nynnar på en visa från gamla tider, livets visor, rosor och törnen,
hur vi människor lever om till skillnad från han i sitt ide, björnen.
Vi människor så obalanserade, ena stunden onaturligt glad,
i nästa stund så sorgsen, ledsen till den grad, på en tung promenad.
Inte lätt gå på stan bland som man tror alla glada och plötsligt gråta,
för att i nästa stund åt något skratta, torka tårar, från ögon våta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − 7 =