Fortsättning på, med Corona i blicken.

Fortsättning på, med Corona i blicken.
Plötsligt vaknade ur min sovande dröm,
allt stämde, men att vara fåraherde, glöm.
Många gånger har vi sett herden komma ner,
med sin vackert snidade stav han viftar och ler.
Fåren ligger och vilar vid hyddan i bergen,
att han är fåraherde syns tydligt på ansiktsfärgen.
För egen del skulle det nog bli en rolös tillvaro,
jag minns Barbro sa, inte kan du med fåren bo.

Du som alltid springer runt och vill prata,
för dig är det inte nog att fåren mata.
Vad gör du när de klättrar upp i närmsta träd,
Visst är de söta, men de ska ner, ge mig besked.
När du gått där en vecka har du fått nog,
då längtar du bort till den lilla havsbyns krog.
Att vara fåraherde är ingen dans på rosor,
Åk du istället hem och valla bondens kosor.

Du har nog rätt i att du kan få tiden att gå,
men vem läser din poesi som du ristar i det blå.
Att för fåren läsa kan du snart glömma,
de bräker bara om ditt liv att som herde drömma.
Den ende som lyssnar är din stackars vallhund,
han tröttnar också på ditt malande efter en stund.
Kom nu så tar vi en tur istället genom en ravin,
vi kan lyssna på alla småfåglar och surrande bin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

19 − sexton =