Jag funderar ibland över journalisters tillit,
över tidningars sätt att skapa sanning en bit.
Saknar inlämnade resultat från lopp,
ett annat får resultat och bilder i topp.
Är det en miss från SN:s medarbetar elit.
Är det ett sätt att styra klubbars roll,
eller har tidningen svårt hinna med sin koll.
För klubbar är detta av stor betydelse,
Klubben lägger sig inte i ordalydelse.
Det kan vara så enkelt, att det gått troll.
Vad minns jag av tiden som var?
vad minns jag av mor och far.
Det man vill minnas från barnatid,
kökssoffan i doft av te invid.
Lyckan med mor och far man spar.
Jag minns att jag skulle gå och handla,
jag skulle pengar till mjölk förvandla.
Gå inte och dröm, du måste stanna,
gatan är farlig, ta med dig mjölkkanna.
I butiken fanns mycket att avhandla.
Att gå ärenden var alltid stort besvär,
det blev fel, varför köpte du det här?
Det står inte på lappen som jag skrev,
Jag tappade den, så här nu det blev.
Men med tiden man lärde sig det där.
Vad är det för fel?
varför har vi fått så mycket skarv?
Är det av herren ett spel?
är det vårt egna miljöslarv?
Vad är det för fel?
varför ökar sälen i våra vatten?
Är det av herren ett spel,
de äter upp maten för katten.
Hur kan skarv och säl öka i antal,
trots nano partiklar i deras matmiljö.
Säl tar fisken, skarvens kobbe är kal,
en sorgens dag är ingen kvar i östersjö.
Flygskatt så lätt och självklart,
för en icke politiker.
Passagerare tänker så smart,
de styrande skriker.
Är de överens om summa?
är de som vanligt?
Varför med sanningen flumma?
det är allvarligt.
Pengarna går åt till nya tekniken,
rätt åtgärder måste till.
Renare flyg gör ingen besviken,
vad är det politiker vill?
Misstänker valstrategi som vanligt,
vem vinner på pajkastning?
Beteendet tycker jag är farligt,
icke politiker fattar ingenting.
En skugga grå rör sig på väggen vid Nyköpings hus,
Fotsteg i sanden hörs över åns stilla brus.
Ingen vind som talar i slottsmurens springor.
Ingen vind som virvlar med maskrosens flingor.
Det är mors dag, från björkar hörs lövdansens sus.
Cornelis blomsterklädda gondol låg i viken,
väl ombord kunde man njuta av musiken.
I strömmande vatten i Söderled med vänner,
vi lyssnade på Cornelis om de vi inte känner.
Där låg båten hans och skavde intill kaj kant,
fanns där någon som hade råd att ge en slant.
Ett ankare var utslängt för att hålla båten plats,
Med båten full av folk var inte tanke på seglats.
Det låg en gång en kär husbåt vid Årstaviken,
båten sjönk, Cornelis fruktansvärt besviken.
Finns mitt livsverk bevarat där nere på botten,
mina ord, mina texter, båten höll inte måtten.
Kan någon höra mina ord, läsa det jag skrev,
gör tiden där i vattnet ord och tanke skev.
Hoppas någon en dag i leran hittar rester av ord,
Tänk då, detta är ord skrivna av poet på vår jord.
Jag blir så glad att se folk omkring mig vandra,
som förgyller dagen för sig själva och andra.
Utan dem skulle livet vara väldigt trist,
utan dem skulle i många yrken råda brist.
Ett är klart, vi behöver alla varandra.
Hur skulle det se ut på all vår långvård,
dagen för gamla skulle vara fruktansvärt hård.
Ingen som kommer hem från vår hemtjänst,
överbelastad, men ändå glad och med spänst.
Snurra runt till alla brukare på sin cykel ford.
Många invandrare har med sig kunskap,
insatsen de gör är för oss ett kap.
Med glädje vi fyller på deras ord korg,
som ett litet tack för deras omsorg.
Ändå hör man vissa politikers gnäll och gap.
Är vi Svenskar självgoda, godtrogna, godhjärtade och naiva?
Av en del jag hör, det är så EU och övriga länder oss beskriva.
För våra invandrare är godhjärtad mottagning det bästa,
naiva Svenskar gynnar bara de självgoda som oss vill testa.
Hur skall vi för att få rättvisa, denna fråga framåt driva?
Kan de klyschor jag skriver ovan bero på ett ord, frid,
vårt lands folk har klarat oss undan 200 år utan strid.
Att vara godtrogen, självgod och naiv är inget gott,
Är dessa egenskaper, tid utan strid, för oss ett mått?
Märkligt hur vi människor av orsaker förändras över tid.
Jag funderar över de valda till Akademin,
av deras beteende kan man tro de är glin.
De hackar på varandra i offentligheten,
väntar svar när de på kroken sätter beten.
Offentligheten tycker gesten är ofin.
Nu kommer nästa vers i denna parodi,
byggstopp? Ett ja vore kulturhaveri.
Låt stället vara kvar i vår ”Gamla Stad”,
Blasieholmen räcker för musik parad.
För mig är svaret klart. Bygge, låt bli.
Morgonrodnad,
frömjöl dansar.
Blir förvånad,
vilka svansar.
Gulgrå stråk,
björk, lind, ask.
Naturens språk,
efter vinterslask.
Så fint vi fått,
efter soprulle.
Först allt grått,
nu blomsterkulle.
Varje bil lyser,
av gula stråk.
Bilägaren nyser,
bäst å åk.