Vår Nyköpingså.

Så stilla flyter Nyköpings ån, men var kommer den ifrån.
Det faller droppar, som snö vid minusgrader i vintertid.
Vissa år man hör dess dån, vår herre ger kraft till ån.
Fiskar glänser, hoppar, abborre, gädda, gös, sik och id.

Se kraften av smält snö , stora fält ligger under vatten.
Det glittrar av liv, en trana näbben sticker ner.
Plötsligt finns där en sjö, försiktigt smyger huskatten.
Om maten är ett kiv, man kan ana att tranan ler.

Javisst, plötsligt värmen kom, kraften är enorm.
Vattnet forsar dånar, drar med sig träd och grenar.
I vårtid är det som om, naturen ändrar form.
Naturen oss hånar, vattnet grenar som nystan förenar.

Nere vid Nyköpings hus, lyser urberg under vattenkaskad.
I fantasin finns där evigheten, i fantasin hörs en röst.
I stilla bakvatten brus, speglas slottets karakteristiska fasad.
I fantasin betar fåren, geten, i fängelsehålan är det höst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × tre =