Den gamla staden Rhodos.

Rhodos Gamla Stad fick ett kärt besök,
utanför var det marknadsdag.
Där fanns fisk, melon, honung och lök,
det blev affär även för en köpsvag.

Turen gick genom charmiga valv,
på kullerstenar slitna av tiden.
Såg sprickor i murar efter skalv,
bågar och vespor störde friden.

Vackra lyktor hängde i alla gränder,
för kvällsbesökaren en ljuspunkt.
En tanke är, vem dessa tänder,
förr ett arbete nog så tungt.

Ovan alla gränder med kullersten,
lyste Bouganville rosa, röda, vita.
Vilken prakt i fullt solsken,
för konstnären något att rita.

Läs mer

Gennady strand.

Torsdag enligt almanacka,
för vädret vi tacka.
Löprunda på stranden,
bra för själsanden.
Ser Rhodosbergen,
den blånande färgen.
1000 meter bromsar oväder,
vid regn i hatten en fjäder.
Vore något för nordbor,
utan regn en fjäder stor.
Ingen risk Agda blir naken,
våta blir fjädrarna i baken.
Blir Cornelis höna utan fjäder,
får han i skogen jaga tjäder.

Läs mer

Gennady by.

På promenad i Gennady gamla by,
vi gick i gränder med havet som vy.
Såg en vägg från mycket gammal tid,
vem vet, var livet då frid eller strid.
Tanken är för oss alla säkert inte ny.

Vidare på promenaden i den gamla byn,
lyste väggarna vita mot den blå skyn.
Såg en blå port, visst är det Hellas rike,
det blåa vita, var finns dess like.
Möter bybor, så bländande är hyn.

Den gamla byn lyser av ålder, sliten.
I gränderna glada bybor, gammal som liten.
På en blå port lyser siffran fem,
en familj visar oss så stolt sitt hem.
De skurar gården, håller undan skiten.

Inne på gården är stenar i mönster,
svarta, vita, för omvärlden ett fönster.
Folket har alla sinne för skönhet,
vid porten lyser röd Bouganville så tät.
Ett Grekiskt kulturmönster.

Läs mer

Sanden.

Sanden glänser likt små korn,
av guld, purpur och silver.
Barnet bygger små torn,
som det i fantasin ser.

Sandkorn hur kom de till?
livlösa ligger de där.
Flyttas om när vinden vill,
en skur tvättar utan besvär.

Kantiga, hårda men ändå så sköna,
rullar de in mellan tår.
Kan någon utröna,
om där i sanden är urtidsspår.

Läs mer

Vågen.

Njuter stilla av varje vågkam, som försvinner.
Kommer ändå fram, men stranden åter vinner.

Glittrar gör vågen i solsken, som ädelsten.
För att pryda ringen, du ger i månsken.

Men vilken ädelsten, det är ju ett minne.
En guldgren, alltid kvar i ditt sinne.

När vågor blir stilla, blir som en spegel.
En båt då den lilla, får ingen vind i segel.

Läs mer

Havet.

Hör mina fotsteg på den folktomma stranden,
gräver med fötter i den gårdagsvarma sanden.
Mina barfota steg syns kort tid i orörd sand,
vågor snart döljer mina fotsteg på ljuvlig strand.
Är det månen och vågorna som är havsanden?

Mina fotsteg försvinner i toner från vågor,
vid stranden upphör även tankar och frågor.
Vågorna ger i toner svar på varje livs fråga,
lyssna till havet, varje våg är en stund av plåga.
Se i tidig morgon, solen i havet som lågor.

Läs mer

Tack för “åter en solskensdag.

SOL, sol, sol, redan vid min löptur,
solen gör så klart att turen går i dur.
Solen är på alert en kvart över sju,
skivan lyser upp både herre och fru.
En kvinna står med en trumma i sanden,
slår innan solen tittar upp över randen.
Lite trolldom kan man ju tycka,
men hon ger oss alla del av sin lycka.
Är det ett tack hon ger på detta sätt,
att tyda hennes tankar är inte lätt.
Är hon där åter i morgonens soluppgång?
vill gärna höra om hon också bär på en sång.
Vågar inte gå för nära för att få höra,
vill inte hennes kontakt med Apollon störa.
Undrar just om han hennes trummande hör,
om trummande toner havet till Delfi för.

Läs mer

På marknad.

Marknad hade vi planerat för denna dag,
men det blev tji, det blev den gamla staden.
Johanniterriddarna som sökte vinna alla slag,
såg vi inte till den här sensommardagen.

Vi gick där bland mängder av turister,
till skillnad från vårt eget Gennady by.
Kan det vara närheten som brister,
själva vi från bad och mat i gäng fly.

Här i Rhodos stad var bilar i mängd,
och trångt på alla stränder.
Där vi bor är stranden ej bemängd,
lugna är alla gränder.

Marknaden fick vi nu ej uppleva,
det var inte den rätta dagen.
Det blev en glass i var kräva,
i hamnmiljö bland båtbolagen.

Läs mer

Livets gåtor och äventyr.

Läser om människors tankar, att vara,
en del ser hela livet som i en snara.
För många går livet ut på att bara spara,
för andra är livet äventyr och fara.
Alla är vi trots allt en lustig skara.

Jag finner ro att ha tankarna i styr,
att skriva om livets alla äventyr.
Väntan på att lägerelden få fyr,
eller bara se när resterna av elden pyr.
Alla vi från den farliga dödsstunden flyr.

Människor finns som är besatta att måla,
andra kan inte målarkonsten tåla.
En del börjar med lite sprit att skåla,
på festen sedan börjar de alltid skråla.
Super ihjäl sig gör de sedan i egen håla.

Livets äventyr kan också vara gåtor,
för oss alla som inte bor i kåtor.
En del bor bekvämt nära sitt kontor,
andra i en rymdraket tidvis bor.
Äventyr är att bo i ladugården bland kor.

Läs mer

Parningstid för sniglar.

Höstens första oväder har dragit förbi,
sniglar kommer upp, letar partner för frieri.
Hur länge har de väntat, varit på sin vakt?
vad har de för sinne för denna akt?
Är deras parning, man och kvinna liksom vi.

Vem är vem finns det någon som vet,
Vad jag förstår är kärleksstunden het.
De har säkert ett sinne vi inte känner till,
efter regn de finner varandra när de vill.
Då är tiden inne för deras ljuvliga pet.

Läs mer