En dag att minnas.

Vaknade i natt omkring klockan tre,
det var dånet av regn jag fick se.
Tyvärr allt för kort, någon enstaka smäll,
får se och höra vad som sker i kväll.
Risken är att blåsten åter sommar ge.

Trots allt blev det en vilodag från solen,
det blev till att surra fast solstolen.
Åkte tur till kära familjen utanför byn,
vaktade höns och getter i ett skogsbryn.
Kändes som en herde, långt från pinnstolen.

Vem kunde tro att man på gamla dar,
blir för hundar, höns och getter som en far.
Det är svårt att med ord beskriva denna dag,
trots allt blir man för djuren ganska svag.
I deras ögon man får all den kärlek de har.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 4 =