Rhodos du gamla stad.

En ödla så grön, pilar iväg,
på den grå muren, hör våra steg.
Stannar, blick stilla,
ögonen lyser på den lilla.

Ostadiga steg från ett äldre par,
som av livet inte har hälften kvar.
Väcker ödlan där på muren,
fortsätter kvickt murturen.

Stora stenar med springor här och var,
gömmer ödlan som nyss var kvar.
Stora stenar, vem har satt dem där?
var det en gång Riddarnas egen här.

Ett fantastiskt bygge på den tiden,
hur var det möjligt mitt uppe i striden.
Ödlor, skalv, rötter och strid,
det mesta kvar, idag vilar där frid.

En Grekinna nickar vänligt vid sin dörr,
det är lugnt och stilla, inte som förr.
Snoppar bönor där hon sitter på en pall,
i gränden bakom hörs hundskall.

En kisse sitter på stenen vid pallen,
kisar lugnt mot solen, van vid skallen.
Spinner då vi säger några ord,
gumman går in till sitt köksbord.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 − fyra =