Havet.

Hör mina fotsteg på den folktomma stranden,
gräver med fötter i den gårdagsvarma sanden.
Mina barfota steg syns kort tid i orörd sand,
vågor snart döljer mina fotsteg på ljuvlig strand.
Är det månen och vågorna som är havsanden?

Mina fotsteg försvinner i toner från vågor,
vid stranden upphör även tankar och frågor.
Vågorna ger i toner svar på varje livs fråga,
lyssna till havet, varje våg är en stund av plåga.
Se i tidig morgon, solen i havet som lågor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × fyra =