Vi ser kanten.

Sitter i tidig morgon och ser i fjärran en kant,
efter löprunda vi äter frukost på balkongen.
Jag säger till Barbro, min kära lilla tant,
utan kant hörde vi inte Medelhavssången.

Då skulle Medelhavsvatten rinna ut, eller hur,
då skulle vi från Rosornas ö längta bort.
Då vore allt öken utan några fiske djur,
men av sorg intet öga vore torrt.

Inte är det en kant som håller vattnet kvar,
säger Barbro som sett historiens öga.
Kanten fanns där före både mor och far,
om detta har diskussionens vågor gått höga.

Vet du vad min skön mö,
vi tar en tur ror ut till kanten.
Vi hyr en båt vid lugn sjö,
för att se motsvarande plats i Atlanten.

Vad dött allt blev utan havets sång,
vad tyst utan vågors sövande ljud.
Här får vi njuta gång på gång,
var sjunde våg är månens bud.

Vi nöjer oss att se havets rörelse,
här där vi nu sitter och äter frukost.
VI njuter av havets förförelse,
ser varje våg som herrens post.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

7 − 5 =