Livet som Bellman i en ny tid. 1740-2140. Del 4.

Funderar ibland på hur vår ungdom mår,
de har en dosa i handen som de kallar mobil.
De går omkring och pratar allt vad de förmår,
har lock för varje öra, vad är det för stil.

Igår missade jag min musikdag med vänner,
många undrade säkert vad håller gubben hus.
Vissa firar där nog ändå av de som jag känner.
på Djurgården ställer de alltid till bus.

Jag funderar ibland över mina trogna vänner,
de har satt upp en minnessten vid Klara kyrka.
Jag klättrar upp i tornet för att se de jag känner,
ropar till ”Nisse” Ferlin, kom och känn din styrka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × ett =