Mitt liv som Bellman. Del 3.

Jag börjar bli till åren,
märks på de andra fåren.
De går med huvudet ner,
ingenting de ser.
Kan bero på de långa håren.

Jag börjar bli till åren,
märks på de andra fåren.
De håller ihop huvudet med lur,
sjunger med öronen i moll och dur.
Fråga mig inte hur.

Så var det inte när jag var ung,
med stränginstrument blev man kung.
Det gällde att dikta och sedan lira,
tacken blev på Gyldene Freden en bira.
Ibland en tur med Ulla i klöver och ljung.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 + 8 =