Mitt liv som Bellman 1740 -2017. Del 2.

Räddning i dessa svåra tider blev båtar från Ryssland och Shanghai,
De kom med spannmål och hembränt smuggelsprit till kvarnens kaj.
Jag Bellman skulle aldrig här i Norden tillåta drycken Retsina,
smakar mögel sa Fred och hans dotter Kajsa Stina.
Så sa hon när jag mötte henne i Gamla Staden med en snubbe i kavaj.

Hon talade om Stenborgaren, en kryddad nubbe,
vår konung som styr yrar om dolmar och Retzina en konstig snubbe.
Det var visst något han släpade hem efter ett krig långt tillbaka,
han tvingade alla sina undersåtar att på skiten smaka.
Det var då Silvia fick nog och lämnade sin gubbe.

Många gånger har jag i min ungdom besökt Strömparterren,
var ett ställe vid Norrbro för den fine damen och herren.
Tänk när den utvalde går med nådiga luntan,
månntro personen har i kavajfickan pluntan.
Varför inte köra nådiga lungan i vagn bakom märren.

Har hört att nådiga luntan nästa år skall köras av Viktoria,
vore ett sätt att rädda Konungens skamfilade gloria.
Själv skall jag nu ta mig ner till ”Den Gyldene Freden”,
där träffar jag mina törstiga vänner, där har vi våra reden.
Ibland kommer Silvia och Viktoria, men det är en annan historia.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 − två =