Poesi, poesi, poesi.

En åldring, hur tänker jag, om alla andra?
som gammal blir det svårt att vandra.
Ja det är klart, man kan ju gå med käpp,
varför gå utan, vingla och hänga läpp.
De som försöker varför dessa klandra.

Vem säger vad som är rätt eller fel,
visst fan blir man med åren stel.
Många gamla behöver samhällets vård,
sitter där alena, ett liv för en åldring hård.
De som saknas mest är hjälp och kel.

Den gamle har inte råd till mindre flytta,
för sökande barnfamilj vore det till nytta.
Men likt förbannat sitter den gamle kvar,
från samhället kommer inget svar.
Mot styret skulle man med näven hytta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio − fem =