Vägens riddare, marodörer, fartdårar, stoppklossar.

Orden? Känner ni igen er?
de är kanske dina vänner.
En gång i tiden,
på vägen friden.
Nu för tiden,
råder på vägen striden.
Varför har alla sådant tempo,
har de brått hem för att få ro.
Är det för lite kontroll,
spelar det någon roll.
Nästan alla kör för fort,
var rädd om ditt kort.
Behövs poliser som håller fart,
det dämpar, helt klart.
På motorvägen idag kring Nyköping,
kändes det som på Nürburgring.
Är det så det ska vara,
vem är det man vill snara?
Som stoppkloss är man en fara,
men även fartdårar är en mara.
Nu är ingen av oss felfri i trafiken,
så till oss alla gäller den här kritiken.

Läs mer

Vem styr över dataterror?

Postorderterror, ska vi medborgare behöva råka ut för detta?
Vems är felet när inga spärrar fungerar, frågar man sig med rätta?
Skall det inte finnas lagar som stoppar denna typ av bedrägeri?
Skall det inte finnas regler som gör den drabbade skadestånds fri?
Skall den drabbade som inte har kunskap själv behöva agera?
Finns inte advokater i vårt samhälles tjänst som borde fungera?
För de kriminella finns alltid en advokat som för deras talan i mål.
När det drabbar en oskyldig i vår vardag är man alltid så snål.

Läs mer

Två giganter. Stort tack.

En söndagseftermiddag så hel, det blev med två giganter på scen.
Brel och Piaf i ett sällsamt skådespel, vilket fantastiskt sken.
Tänk att vi har sådana franska förmågor, i vårt lilla land.
Förstår de själva, de sätter frågor, sätter publikens hjärtan i brand.
Åsa Fångs förmåga med sin sång, och sin kropp i rörelse,
hetsa Christopher Wollter gång på gång, det var fantastisk förförelse.
Att sedan se en fransman i dans, och med kraft i sin röst,
det gav Piaf längtansfullt en chans, och efter kärlek lite tröst.
I varje hamn i varje gränd man hör, hur den lilla kvinnans kraftfulla röst ljuder.
man ser hur hon män förför , anar hur hon männen med sin kärlekssång bjuder.
Som ett extra litet avslut, de fick med publiken i allsång av doftande öl.
Det var en söndag med krut. Maximteatern publik var som ystra föl.

Läs mer

Lördagen den 16 april 2016.

Se där, är det inte Bellman som återkommit till jordelivet?
Han skall visst spela och sjunga igen stod det skrivet.
Ser du honom, han går där borta i gränden med sitt instrument
Han kommer, se god dag Mäster, har herr Poeten återvänt.

Ja, ja, ja de vill jag skall spela nere i de djupaste källarvalv.
Hoppas de bjuder på ett stop öl eller en kanna full eller halv.
Törsten ser du, den finns ännu kvar efter alla dessa hundra år.
Den har inte blivit mindre, jag minns tiderna i valven som igår.

Men jag undrar, vad har de gjort med Stadsholmen vår?
Det blinkar och dundrar över allt, så var det inte i går.
Jag ser inga hästar i gränderna och var finns det ett stall.
Utanför muren åker stora lådor. Men jag hör inga hundskall.

Det blir aldrig mörkt, inte ens när det är midnattstimme.
Men spela kan jag, det har jag kvar i mitt minne.
Ni är välkomna att lyssna på min stämma i kvällsstund.
Ni må höra min röst nere i tegelklädd källarvalvs grund.

Läs mer

1793?

Kära vän, varför sitter du här på Baggens gränd i Gamla Stan?
Jag väntar på mor som sjunger på den Gyldene Freden.
Men det är ju vinter och snö. Jag har en filt och jag är van.
Kan du inte fråga om du får värma dig en stund hos smeden?

Vart är du själv på väg? Jag ska skotta snö uppe vid Slottsbacken.
Det måste vara snöfritt för häst och vagn när Kungen ska åka.
Jag tycker han kan skotta själv där upp vid Slotts baracken..
Han kan vänta tills snön har smält, han ska ändå bara bråka.

Den riktige Kungen han sitter på ”Den Gyldene Freden” säger mor.
Han heter Bellman, han roar alla som är intresserade att höra.
Mamma sjunger visor och han spelar för både liten och stor.
Jag sitter här och lyssnar, där inne i källaren är allt en enda röra.

Jag tror att ni båda är i gränden har nickat till en stund.
Bellman kungen han är just på väg ner för att spela.
Han ska spela på Baggen för munkarna i klostergrund.
En lördag varje månad han där nere hanterar sin fela.

Läs mer

Är detta verkligheten?

Varför skall flyktingar sitta och vänta månad efter månad utan att få jobb?
Ska fyra saknade siffror i personbevis hindra uppehåll och därmed jobb nobb.
Hur orkar en familj efter flykt från krig med ovisshet i en rörig förläggning?
Varför skall flyktingar sitta och vänta månad efter månad och inte veta någonting?
Boende, mat, kläder, vänner, språk, arbete, umgänge, listan blir så lång.
Från myndigheter och politiker får de vänta på svar av frågor. Gång på gång.
Varför inte intervjua dem på sitt språk om yrke och skola så fort de kommer hit?
Borde inte detta sätta fart på ett samhällsproblem, ge byråkratin en nit.
Råttan på repet: För att få fullständigt personnummer måste de omöjliga fungera?
Det skall finnas anställning eller skola för att få uppehållstillstånd och vad mera?
För att få ett uppehållstillstånd är migrationsverkets krav: anställning eller skolgång.
Alla dessa steg och krav för de utan vårt språk synes vara alltför krånglig och lång.
Under tiden går olika delar av vårt land på knäna för att det är brist på yrkesfolk.
Säkert finns bland alla flyktingar de som kan rycka in om bara där finns en tolk.

Läs mer

Stoppa rivningshysterin. Rör inte vår huvudstad.

Vem minns inte rivningshysterin av gamla Klara tidningskvarter?
Minns hur gropen växte på grund av finansborgarrådet Hjalmar Mehr.
Idag finns rester kvar av restaurang Tennstopet som ligger i ett hörn.
Vid flytten från Klara till Dalagatan – Odengatan fick stället sig en törn.
Minnen från gamla tiden sitter kvar i väggarna, tänker på tiden i Klara.
Vårkråkan på menyn är en raritet som Tennstopet ännu kunnat spara.

En annan del att minnas från tider som gott är Kungsans Almstrid.
Ett jack finns ännu kvar, medborgarna vann, idag är där lugn och frid.
Ett ställe med minnen för oss Stockholmare är Söders Höjder.
Idag liksom långt tillbaka i tiden platser för allahanda fröjder.
Nu i sommartid ser man Medborgarplatsen som ett människohav.
Det hörs ett sorl i luften, det är en plats utan måsten och krav.

Nu har det åter börjat mullra i Stockholms Stads politiska ledning.
Blasieholmen. Hoppas det hjälper med stoppa rivningshysteri förening.
Ett smycke värt att bevara är denna del av vår stolta huvudstad.
Stallet med dess historia. Att höra väggarna tala gör varje människa glad.
Hoppas livskraften ännu finns likt tiden för Kungsans Almstrid.
Låt oss som medborgare åter bromsa upp och ta för bevarande tid.

Läs mer

Det går rykten?

Det går rykten i Stadsholmens gränder, vid Kastalen skall Bellman framföra sin musik.
Nere i Svartbrödrarklostret det händer. Redan väntar en entusiastisk publik.
Där sitter Movitz, Mollberg och Fredman, med varsitt stop öl och en brännvinskanna.
Stadsvakten smyger förbi minsann, han skulle nog bra gärna i källaren velat stanna.
De som sitter där nere är tidigt i gång, på lördag skall de köra epistel nummer 43.
Tillsammans med Bellman blir det sång, med en riktigt glad en, Thord Lindé.
När kommer han Thord Lindé filuren, ska bli intressant att stifta hans bekantskap.
Han påminner om Fredman i figuren, kan i framtidens historia vara ett riktigt kap.

Läs mer

Mitt Athen.

Tack för din artikel Mikael Nilsson om vårt underbara Athen,
Ett paradis bland huvudstäder, se Akropolisklippan i kvällssken.
Se stan från hotell Attalos takterrass med en god retzinadryck,
Upplev agoran. Köp kaffe, sardeller, fetaost. Köp oliver per styck.
Ta en tur till stadens utgrävningar, se sköldpaddor gå där och böka.
Se äldre damer komma med mat till katterna i parken där de stöka.
Ta en härlig lunch på restaurang Scholarhio vid Tripodon i Plaka.
Athen en storstad där man i gränderna kan lugnet smaka.
Njut och minns, du kommer alltid att till Athen hitta tillbaka.
Gå runt, hälsa på dem du ser, så får du på vänliga leenden smaka.

Läs mer