Det sägs.

Det sägs av en politiker att i Sverige hälsar man på varandra.
Det är så det borde vara, men många kan man klandra.
Det är en sanning med modifikation. Att hälsa är en artighet.
Hälsar man på sin promenad, hör man ibland, vem var det?

Många hälsar bara på personer de själva säkert känner.
Jag hör en del säga, jag hälsar bara på mina egna vänner.
En del sätter näsan i vädret, de låtsas inte höra en vänlighet.
Man hoppas de går i egna tankar, eller att det är tanklöshet.

Ha en bra dag hör man sällan att någon säger spontant.
Jag önskar dig det samma, skulle man svara lite ovant.
Måste man ha hund för att få lite tid till några korta ord.
Eller sätter rädslan stopp. Detta är inte mitt bord?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 1 =