En natt för 50 år sedan. Idag en stenkaka.

Lyssnar på vår store vissångare Fred Åkerström.
Han var ingen narr, hans pipa var kraftig och öm.
Jag minns då Cornelis och Fred kom en sen natt.
De gick Stora Nygatan under glam och skratt.
De släpade sina instrument mot nästa speldröm.

Det hände för 50 år sedan, fortfarande ser jag dem.
De kom där glatt rumlande, säkert på väg hem.
Själv kom jag från en källare där det var jazzklubb.
En spännande miljö för dåtidens unga dans gubb.
På Cornelis och Fred hade jag ännu inte kläm.

Stunden då visan kom in i mitt liv minns inte jag.
Var det en mörk natt eller var det en sorgedag.
Var det en skogspromenad på regnblöt stig?
Var det ett nyhetsprogram om elände och krig?
Svårt att minnas, men så kom visan en dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton + 4 =