Vårt Stockholmsbesök i den “Gamla Staden”.

Under en spännande tur vi kom i kontakt med digerdöden,
vi var i Stockholms ”Gamla Stan”.
Vi träffade en svartklädd person som påstod att han var döden,
inte såg vi där någon kaplan.
Genom våta, smutsiga, knaggliga gränder till stadens Stortorg,
vi smög oss fram på trötta ben.
I varje port var mörker, fukt, barnrikekullar och mycket sorg,
ansikten lyste från gaslampans sken.
Av mögel, skit, sot och sur ved det i gränderna kring luktade,
även råttor och löss ställde till.
För oss var svartkappan eller döden det som vi mest fruktade,
vid väggen låg ett fyllo helt still.
Vad finns det hjälp skrek en kvinna, min man ligger i sjuksäng,
har någon brännvin för hans plågor.
Kvinna sluta skrik, din man han smittar, gå in och dörren stäng,
snart flyr han in i eldens lågor.
I en port på Yxsmedsgränd stod en kvinna och lockade kunder,
många tog en extra runda för att se.
För en del som var nyfikna visade hon allt som fanns inunder,
ett litet leende, om jag får be.
En herreman i hatt från krogen Gyldene Freden vinglade ut,
varför tigger fattigfolket just här?
De ligger överallt i portar och gränder, det måste bli ett slut,
Måste säga, de är mest till besvär.
Titta där, en kvinna tömmer ut sin potta från ett fönster,
ser hon inte mig, en herre som här går.
Har hon ingen respekt för mig, jag som är dygdens mönster,
Ge henne en åthutning ärade poliskår.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 + åtta =