Vägs ände……

Jag drömmer inte, har just hört vår Totta, en blueskille.
Frågar man hans kompisar får man höra, han var ett snille.
Det var många fler än Wiehe som ställde upp i kören.
När jag slutat lyssna på min TV jag hör honom än.
En Totta idol var Bob Dylan eller var det tvärtom.
Han hyllades ofantligt när han till New York kom.
Saknaden är stor efter en sådan kille på estraden.
Med lurar på promenad jag hör på Totte, en glad en.

Efter TV programmet sätter jag på nyheter och får höra.
En av de stora, Tomas Tranströmer oss slutat förföra.
Det är tungt när en man med hans förmåga försvinner.
Dock, en dag oss alla denna händelse oss övervinner.
Borta är han, men finns kvar så länge vi övriga finns.
Många av hans dikter berört och hans läsare minns.
Jag måste erkänna, själv är jag dåligt berest i hans liv.
Att nu sent, än aldrig, skall jag i hans förmåga ta ett kliv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 3 =