Tack vänner.

Vad säger du Cornelis, var det inte en härlig artistsamling.
Som samlats för att sjunga och diskutera allvarliga ting.
Som tillägnade dig och övriga däruppe tankar om livet.
Om upplevelser med dig, av flera blev det så fint beskrivet.

Någon sa, Ni har nu hunnit bli ett stort gäng uppe i vår himmel.
Roligt har ni, om du fortsatt skriva texter om världens vimmel.
Du skakar ditt huvud över vår oförmåga att skapa lugn och ro.
Varför ska hela tiden nya härdar dyka upp där krig får gro?

Som medborgare, artister, som stadsmän satt ni där på rad.
Ni hade inga brister, ni gjorde varje människa i publiken glad.
En publik som med andakt lyssnade på den ena efter den andra.
Som fick höra mycket om hur du din korta tid på jorden vandra.

Jag fick själv förmånen att träffa dig ett par gånger helt privat.
Mitt intryck blev en ung blyg kille, vid den tiden inte så kavat.
Tyvärr hann jag aldrig få se dig live på scen med mustiga ord.
Ditt gitarrspel dina ord minns jag hos vänner vid ett middagsbord.

Mycket av din tid här, du krig och elände berörde på ditt sätt.
Det kom med en liten kille Oscar Själander att läsas så rätt.
Det var ”Brev från en bombad by”, ett brev som aldrig tar slut.
Pojken berörde djupt, förstår inte stadsmäns sätt att slå ut.

Minnestalare Johan Norberg hade tankar om era små möten.
Ibland var det du, ibland var det Johan som fick på nöten.
I bästa samförstånd lyckade ni alltid ”stämma i bäcken”.
Din godhet berörde, här har du ”Kardan” var ditt tecken.

Tack till: Marie Bergman- Lasse Englund-BackaHans Eriksson.
CajsaStina Åkerström-Peter Nilsbo-Janne Åström-Bengan Jansson.
Janne Schaffer-Peter Ljung-Oscar Själander- Johan Norberg.
Inte minst Cornelis Sällskapets idoga arbete som sätter färg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 4 =