När då är nu?

Vem är du som sitter här och planerar för kvällens aktiviteter.
Inte är det jag, någon fyller jämna år, man skjuter raketer.
Har du märkt kamrat, åter har vi till vårt land stora flyktingströmmar.
Många kommer, de har hört? Nu vill de förverkliga sina drömmar.
De berättar när de kommer om ett liv i elände. Hembygden är trasig.
Vems är skulden? Att lämna allt och fly gör lätt en människa knasig.
Titta där står ju din gamla häst, så roligt att vännen din vaknat åter.
Men hur är det fatt, har han inte fått hö? Han står ju där och gråter.
Du förstår min vän, det är tomt i den stackarens havretornister.
Pengar har jag inte, jobb finns ej att få, våra liv är fulla av brister.
Men tänk, idag sitter i varje hörn en utslagen människa och tigger.
Det värsta av allt, ett krig långt borta gör att de här på gatan ligger.
Vems är felet? Knappast de själva. Vänd inte dessa människor ryggen.
Hjälp dem, de behöver en ny start. En värld att leva i, en trygg en.
Man flyr inte från guld och gröna skogar till vinterkyla och gator iskalla.
Varför är det så orättvist? Är inte en värld med drägligt liv till för alla?
Minns tider då människor hörde rykten och flydde till ett land långt bort.
Vad hände? För somliga blev sanden till guld, för andra blev livet så kort.
Men du som sitter där i gränden. Din häst kan återfå livsglädje för er båda.
En del har både pengar och hjärta. Någon rättvisa borde för oss alla råda.
Har du tänkt, någon fyller visst år, de skjuter med raketer.
Kamraten, flyktingen tänker, är de nu här med sina krig och aktiviteter?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 4 =