Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.9.

Idag har vi husrum för de flesta och mat att äta, det har blivit andra tider.
Det har gått några 100 år, förändringar som ni märker, kommer sent om sider.
Nu försöker vi komma ner och ta ett glas: skåla för framtiden och musicera för ställets gäster.
Vad har väl tiden och platsen för betydelse. Rätt tänkt när man får sjunga ihop med vår mäster.
Förresten är det väl bara ett stenkast härifrån till det ärevördiga stället ”Den Gyldene Freden”
Låt oss en dag samla våra dryckesbröder sedan flera 100 år och åter klinga i glaset med skeden.
Det var inte lätt att här komma ner, man har blivit stel under åren, men rösten den finns kvar.
En liten en sup skulle sitta, med tanke på allt elände som sker är detta ända glädjen man har.
Men förresten hör man Bellman mumla, var är Johan och Ulla, vet någon om de lever ännu.
Det var länge sedan jag såg dem. De söp alltför mycket, så jag skulle inte tro att de lever nu.
Vad kan då passa bättre än att jag spelar nummer 26 för er mina ädla herrar. Så spela upp.
Lyssna nu, se hur mitt instrument talar, hör hur historiens vingslag synas under min lupp.

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.8.

Kamrater vi försöker ta oss dit, om de öppnat. Det verkar som om hela stan står stilla.
Du Thord, förlåt Carl, stället du söker finns inte mer. Sist jag var där hette det Bobbadilla.
Det är ett musikställe nere i en källarlokal, hela stan tar sig dit för att lyssna på skön musik.
Där spelar en och annan trubadur, där spelar Beatles, Dylan. Var beredd på sång och skrik.
Vid ingången vänder sig Thord om, det är ju här jag blivit Bellman för publiken några gånger.
Då har namnet varit ”Musikvalvet Baggen”, då har det varit vin i pausen mellan sånger.
Då säger Bellman, vad är sanningen om livet i min barndom. Jag tänker på 1700 tals tiden.
Det var en ond smutsig tid, med ständiga bränder på Stadsholmen, aldrig lugn för individen.
Alkoholförgiftning, dålig mat, grönsaksbrist, överbefolkning och bostadsbrist. Aldrig frid.
Fattigdom, dysenteri, gulsot, skörbjugg, tuberkulos och malaria (frossa). En fruktansvärd tid.
Min viskonst ifrågasattes bland många, pappa gick i konkurs, jag själv flydde till annat land.
Dödligheten var enorm, på gatorna låg folk och dog, livet rann ut, allt hade ett klart samband.

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.7.

Nu åter till min fråga, vem är du? Har jag träffat dig på någon krog i dessa gränder?
Måhända du sett mig spela på en cister här i något kvarter eller hos Ulla Winblads fränder.
Nåja, jag kan ju börja jag eftersom det var jag som bad dig att sitta ner en stund i lugn och ro.
Jag kan säga att mitt liv idag består i att berätta. Att mellan generationer bygga en bro.
Jag vet visst vem du är, men ville höra med din egen röst en beskrivning av ditt leverne.
Plötsligt störs vi av en lätt berusad man. Vem är Ni? Är Ni månne ute på en liten turné?
Jag har inget för mig i denna stund, kommer gärna med om det bjuds på något dryckjom.
Ja du Mowitz , visst känner jag dig, får jag presentera Carl och Fredman. Låten oss supom.
Ja. Men är det inte fel i tiden? Det kan jag gott säga, mitt namn är i nutid Thord Lindé.
Vi kan väl söka oss bort till den lilla krogen ”Månen”, om de har förplägnade att ge.
Låg där inte tidigare ett Svartbrödrakloster där tiggarmunkarna hade sitt boende.
Det var långt tillbaka i tiden, nu hänger där en skylt med texten: ”Månen” för beroende?

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.6.

Med tanke på allt som sker idag i vår omvärld, är ditt erbjudande till mig lite skrämmande.
Vet du vad min vän jag förstår dig, jag kommer just ifrån en plats där alla var främmande.
Men vem är du min vän, berätta för mig. Vi sitter här en stund och vilar våra trötta kroppar.
Vi sätter oss på den gröna träsoffan, träden här har under många år av mitt liv satt knoppar.
Försöker säga, jag har levt länge i trakten. Minns tiden med häst, nu är nyttotrafiken tätare.
Jag är musiker, poet, nationalskald, kallas också Nordens Anakreon efter min läromästare.
Skriver dryckesvisor för att tjäna mitt levebröd. En religiös diktare får leva i armod, ja i nöd.
Har du hört att Slussen bygget är stoppat? På nytt är planen stoppad, den tänkta planen död.
Det är nog möjligt, jag minns det ej. Men det har ju varit val, vi lever i en sann demokrati.
Där får det ta tid innan beslutsfattarna vågar ta beslut. Alla ska ju ha rätt att lägga sig i.
Då är lugnet återställt, mjölnaren kan komma ner från Mosis kvarn på söders höjder.
Har du hört när han ska hem, hästen sköter färden, kusken ligger på flaket, glad och nöjder.

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen. 4.

Mitt minne är lite rörigt, jag blandar ihop det mesta, är det på grund av för högt alkoholintag?
Det är lätt att det blir så när man hamnar på Den Gyldene Freden, i vis och poeters glada lag.
Det är så att jag vid min ålder börjat få problem att få plats med mer uppgifter i min hjärna.
Ska man minnas allt som hänt under flera hundra år måste man vara en riktig stjärna.
Jag har ett klart minne av ungdomstiden, det var för oss medborgare riktig misär.
Det var häxjakt, det brann över stora delar av Stadsholmen, att släcka medförde stort besvär.
Under en promenad uppe vid Kindstugatan blev det ett slagsmål. Hörde en tysktalande röst.
Två män bråkade om vistexter som stulits. Att texterna fanns hos tjocka Sara var ingen tröst.
Den ene var Lars Wivallius boende i Stockholm på 1600 talet som skrev om himlens höjder.
Långa tider höll han till på Stadsholmen. Där han sysslade med både lagbrott och fröjder.
Den man som han bråkade med var ”vännen” Lasse Lucidor. De hade haft fest någonstans.
Törsten hade för båda varit svår. Så av gårdagens fröjder fanns varken kvar texter eller glans.

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen. 3.

En annan intressant kille jag minns från tidiga år på Stadsholmen den gamla.
Var urmakare Fredman som på ålderns höst blev tvungen att med bössan skramla.
Att sia om framtiden är inte lätt, men Fredman från A-laget blir odödlig i vårt land.
Jag kan gissa att Bellman och övriga polare gärna hjälper Fredmans utsträckta hand.
Att det på Mosebacke i omgångar under en period i vår historia var en Monarki.
Det är så sant, trots allt republikansk så den passade och fick säkert Cornelis sympati.
Vår ärade Cornelis, blyg, tillbakadragen, osäker, kommer släpande med sin gitarr.
Om någon kunde sjunga så var det han. Minns ”hans” Oxdragarsång knirr och knarr.
Vem minns inte en högtidsstund på Den Gylldene Freden, det var på 70 talets mitt.
Där satt Evert med sin luta, in kommer Cornelis, får mäster bjuda mäster, så är vi kvitt.
Jag tackar säger Evert, slå dig ner här i min egen lilla hörna, jag har en enkel fråga.
Jag som Svensk och Argentinsk medborgare undrar över, i vilket land har du din låga.

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.2.

Jag misstänkte att Mosebacke området var ett nöjesområde redan på 1700 talet.
Jag såg en gång hur Bellman satt och skrev något om hur livet kan gå riktigt galet.
En annan polare till till Bellman var Vreeswijk, man kan se dem över Slussen vingla.
De släpade på sina instrument, stannade plötsligt upp. Visslade på en pingla.
Fred Åkerström med sina bekymmer, kom sjungande från söder om en fågel fri.
Ursäkta mina herrar varthän? Hur har ni med strupen? Finns här något bryggeri.
Jag som gammal kvarnarbetare och bagare minns mycket väl Mosis kvarn.
Dit upp på Söders Höjder fick man gå och köpa mjöl redan som litet barn.
Jag minns dagar när jag som liten grabb gick med mor och far till strömmen.
Att se fiskarna med sina håvbåtar ta upp karp, nors och annan fisk var drömmen.
Senare i livet var där ”Stor Olle”, han har egen båt som han noggrant sköter.
Just nu på sin ålders höst han som söderkis och mångsysslare går och nöter.

Läs mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen. 1.

Du gamle man, ja just du, Carl Michael, jag har sökt Dig i gränder och prång.
Ibland när jag gått där i den gamla staden har jag hört din stämma, din sång.
Ja är inte så säker, det kan ha varit din dryckesbroder ”fader Mowitz” stämma.
Jag har så svårt med tidsålder och minne, det kan också ha varit Tords klämma.
Ett ”stenkast” från Jerntorgith på andra sidan Slussen finns Mosebacke.
I bästa fall kan jag se kullen om jag från Jerntorgithsgatan sträcker på min nacke.
Mosebacke etablissement var och borde vara en nöjesplats av rang även idag.
Här låg Mose Backe Monarki med devis, går det så går det. Vilket drag.
Ska Mosebacke överleva som nöjespalats får Mosebaskerna börja protestera.
Vem som bär det ansvaret lägger vi över på söderkisens partier som ska regera.
Sista veckorna har jag inför valet gått runt och letat efter Mosebaskernas valstuga.
Men ack nej det enda jag kunde hitta var en trappa med triumfbåge, det får väl duga.

Läs mer

SÖNDAGSMORGONPROMENAD.

Lyssna till vinden, hör musiken i vassen, lyssna till trädkronans rassel.
Hör kisse som spinner, känn tassen. Se kissens lek, hör pappers prassel.
Hör vågor som slår mot klippor, lyssna till hästen som betar i hagen.
Se hönsen som sprätter i sin bur. Se brushanen med den vackra kragen.
Ta en skogspromenad njut av höstfärger i vår mångfacetterade natur.
Stanna upp, ät några blåbär, se hur lingontuvor mot solen lyser i dur.

Läs mer

REKLAM – REKLAM – REKLAM.

Reklam, reklam, reklam. Där ryker vår vackra miljö.
Det gör väl inget för oss som lever nu, vi ska ju ändå dö.
För ICA, COOP och alla andra finns det skog, skog.
För reklamen deras finns det skog, de får aldrig nog.
Inte kan väl skogen ta slut. Reklamen är ju så liten.
Är tanken miljö, miljö? Miljö partiet sköter den biten.
En miljöaktivist undrade just varifrån reklambunten kom.
Tar man skogen till reklam? Det har jag ingen aning om.
Sköter miljöpartiet våra skogar och vägar, inte vet jag.
Idag är varje parti ett miljöparti med en egen miljölag.
Att långtradare, plogar far fram på våra vägar och river.
det är ett problem som miljö entusiaster sällan beskriver.
Den dag då skogen försvinner hur blir det då med reklam.
Det problemet slipper vi som nu lever. Puss och kram.

Läs mer