Min sanning. Stockholm, Stadsholmen 17.

Dagarna blir kortare för varje dag. Mörkret och kylan är inte till behag.
Man ser bylten vid mången husgrund. De fryser, de hoppas varje stund.
Diktare de drömmer och skriver. De framför och sanningen beskriver.

Sanningen och fantasin är något som du lyfter fram i din förmåga.
Med enkla, raka texter och humor du var för vissa en plåga.
Det var ju inte kul för killen som råkade befinna sig på fel ställe.
Den stora typen som du beskriver ramlade ner från en sängskrälle.
Vem vet inte du, vem vet, vad vet inte jag om livet, är en ständig fråga.

Din poesi jag söker i en skön dialekt, du har förmåga. Blev åtalad men fri.
Din lyras strängar jag hörde brast. Du var ett fenomenalt språkgeni.
Vem kan ha sett dig här någonstans i Stadsholmens trånga gränder.
Skrik till ni som känner till denna man, på sina sjukdomar fick han aldrig pli.
Jag tycker mig höra hans röst när jag ett källarfönster passerar förbi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =