Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.14.

Här går jag omkring i gränder och prång, lyssnar efter gamla tiders sång.
Efter Lars Wivallius från Vivalla, även efter Lars Lasse Lucidor mina rop skalla.
Ingen av dem har jag ännu funnit, men mängder av nya vänner har jag vunnit.

Du irrade omkring i dit liv över delar av vår världsdel.
Du är var inte den jag trodde, jag hade alldeles fel.
Du var en vagabond med namnet Erik Gyllenstierna.
Av somliga ansågs du vara en solochvårare, vilken stjärna.
Vad jag förstår var hela ditt liv kärleksäventyr och spel.

I mina eftersökningar har jag på Kinhaestagatan hamnat.
Efter källaren Fimmelstångens läge har jag nu famlat.
Men inte fanns där någon krog med detta namn idag.
Jag hörde av gamla grannar att stället inte varit till behag.
På denna gata är det många som med bössan skramlat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 + 12 =