Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.13.

I nutid ska man inte tro, att våra visakrobater hittar ro.
Jag söker i gränd efter gränd. Men av ingen är någon känd.
Jag har sökt i torp. Jag har hört någon hacka i jorden med en korp.

Här springer jag och letar, här letar jag i smått.
Med barnböcker jag kletar, sånger smakar gott.
Där finns låtar så små, så små. Där var lejon i de blå.
Med humor i dina visor finns mycket att tänka på.
Det mesta av det bästa, du gjort visor av uppslag du fått.

En annan kille jag söker och tänkte bjuda till fest.
Är du som vanvördiga visor skrev allra mest.
Andra var Trubaduren, Amerikabrev och hästen som aldrig dog.
Du berättat om fimpar och stickor, haft med livet ett knog.
Med Labans tvenne döttrar i torpet du levde allra bäst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton − fyra =