Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.10.

Mina vänner , vad tycker ni om Stadsholmen, så vackert kringgärdat på alla håll av vatten.
Vart man än går kan man se den mörka skimrande ytan och höra dess kluckande om natten.
Vilket underbart ljud, som att ligga i en vagga och känna av livets upp och ned gång.
Som att sitta på en uteservering en sommardag och njuta av Bellmans senaste sång.
En gång i tiden var vattnet som finns runt holmen en stinkande kloak av brist på miljötänk.
Idag kan vi ta oss ett dopp i detta vatten, njuta av stadens sorl, se solglittret i havs stänk.
Var bor du idag. Trångt, kallt, på ovansidan av taket grästorv. Ingen ved för frusen själ.
Det är där jag bor, uppe vid taknocken på Prästgatan 78, Carl Larsson, en riktig eldsjäl.
Vi är många poeter som lever här på Stadsholmen som kan berätta om ett liv i armod.
Många är vi som på nätterna gömt oss här och frusit i Bazarerna under en enkel bod.
Hur är det med ved en hård vinter här i staden, räcker det till att värma alla bostäder.
Fanns det i 1700 talets elände tid för vår konung att bidra med värmande kläder?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − sju =