Snart tid för hemresa.

3 Juli.
Tiden här borta i det stora landet går allt för fort.
Det börjar bli tid att åka hem och öppna sin egen port.
Åtta dagar har vi kvar av vår fantastiska resa i väst.
Det är svårt att säga vad som av allt har varit bäst.
Om man bortser från umgänget med släkt och vänner.
Är det nog för New Orleans mystiken man mest känner.
Den livskraft som finns trots så mycket som där händer.
Trots ständiga stormar, vattenkatastrofer och bränder.
Efter att ha varit på plats ett antal gånger under 10 år.
Ser man hela tiden hur staden lyfts och framtid får.
Vi har mycket att lära av denna positiva människosyn.
Att hjälpa sin nästa och se glädje i det lilla i livs vyn.
Har man en gång varit på plats i New Orleans miljö.
Då säger man vid avresa; tack för denna gång, adjö.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × två =