Något försenad men “Välkommen tillbaka”.

Idag, vilken ljuvlig dag, vilken lycka, den var så sen, men nu är den här.
Det hände idag, så ljuvligt vacker, så trött, så sen, men nu satt den där.
Nej, den satt inte där, som en tyllgardin den fladdrade, som för att säga till.
Nu kan du vara lugn, det blåste emot, jag vilade på vägen, var helt still.
Men nu är jag här, du skulle bara veta vilken omväg jag fick ta.
Det var visst krig på en plats jag brukade passera, inte så bra.
Det är inte lätt för mig, liten, hungrig och på genomresa mot norr.
Varma vindar, inget regn, motvind, inte konstigt strupen är torr.
Men nu är jag på plats, söker den dikesren jag lämnade när det blev höst.
Det är inte bara jag, vi flög nu i grupp, att ingen saknas är för oss en tröst.
Dina vänner som här under vintern bor kvar, önskar dig välkommen tillbaka.
Vår lycka är stor att er återse, bostaden har ni där borta, du och din maka.
Vem var det då som denna dag gav ljuvlig lycka med sitt vippande språng?
Jo, det var Sädesärlan med sitt sköna kvitter och sin speciella gracila gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − 3 =