Tider som gått.

Kommer hem i sen kväll från trevligt möte i vår Samfällighet.
Mötet rullade undan, ingen fråga var för dagen tillräckligt het.
Sitter nu här, kommer inte på några ordförföriska rader.
Något som kan hända när hjärnan är tom på bravader.

Inte lätt att plocka fram när det saknas hjärninnehåll.
Egentligen spelar det i detta sammanhang ingen roll.
Har hittat en goding, lyssnar på riktigt gamla goda tider.
När fötterna tar över blir det alltid hjärnan som lider.

Jag har plockat fram ”Rockfolket” och Grus i Dojjan”.
Efter 72 år är orden motion och musik inte bara gojan.
Tänk vilket innehåll i livet att lyssna och spela till jogg.
Att maxa detta med lurar till stavgång och en grogg.

Boggie, Limbo; man lärde av killarna, tjejerna på 60-70 tal.
Det var Jeja, Sändh, Burken, Dojjan som Nalen scenen stal.
På Kingside St Göransgatan i Stockholm med Limbo, Twist på scen.
Det var ungdomsgården med danser som ibland var en tävlingsgren.

Nu är klockan sovdags, efter dessa minnesbilder jag säger gott skratt.
Till slut blev det några verser från hjärninnehållets outtömliga skatt.
Ibland när det står still, är det som att springa åt fel håll.
Målsnöret är nära, tack vare tröttheten har man noll koll.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

16 + ett =