Mitt liv som pensionär 1. På banken.

Det är inte lätt vara pensionär i Sveariket i dessa dagar.
Det var inte lättare förr, men det är i nutid folket klagar.
Pensionärskullarna har blivit betydligt fler och större än förr.
Idag orkar pensionärerna ta strid utanför politikerdörr.
De har ork och styrka att strida för sin självklara rätt.
Med minnet kvar att föräldragenerationen inte hade det lätt.

Faktum är byt till kort, banken vill inte ha kontanter kvar.
Idag ser man snett på en gamling som bara kontanter har.
En gamling som inte klarar att hantera ett kort vid affär.
Måste läras om till att han för samhället bara är till besvär.
Dessa regler gäller idag, det var inget krav som gällde förr.
En gamling med sedel i handväskan släpps inte in genom bankdörr.

Som pensionär jag undrar, visst var det väl bra mycket bättre förr.
Banker och butiker tog sig tid för kunden med lite extra surr.
Jag fasar idag för att gå in i en bank eller annan inrättning.
Som pensionär vet man aldrig vad det blir för fortsättning.
Man kommer ut med en telefonbank som de säger man behöver.
Min förhoppning är då att pensionen ökar med mera klöver.

Du gamling som behöver komma i kontakt med någon myndighet.
Hör du och ser illa, är rörelsehindrad är chansen stor att du går bet.
Hur tänker de som styr och hela tiden kommer med ny teknik.
Har de ingen kunskap om att äldre människor får sämre fysik.
Ringer man till en vårdcentral ber någon om ett personnummer.
Hinner man inte med tänker man, jag är nog en riktig dummer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre × tre =