Nu har vintertåget gått.

Sädesärlorna kom i flock häromdagen till vår äng.
Till Sjöängen en strandäng helt tätt intill vår bostad.
Man hörde deras sköna twitt på vår vackra sjö säng.
Vila efter långflygning. Att se dem gör mig så glad.

Den stora flocken har härifrån börjat splittras.
Man kan se dem oroligt flyga iväg åt olika håll.
En del blir kvar. Vi hör hur det i luften kvittras.
På gruppen som kör vidare har vi ingen koll.

En huggorm vid vägkanten i en bergskreva.
Av solvärmen den vaknar. Börjar åter leva.
Ringlar iväg under skyddande löv från fiol år.
Hör våra steg. Skyndar in i sitt hemliga snår.

Så också Strandskatans ängsliga klang man hör.
En fågel så graciös och så spröd i sin ton.
Den springer över tuvor. Ser sig noga för.
Isfritt vatten man ser under Jogersöbron.

Nu sjunker tjälen ner. Smälter sakta bort.
Änder simmar runt i den vattenpuss som finns.
Solen värmer. På jordytan blir åter torrt.
Barnens lycka i en pöl är något man leende minns.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + 17 =