Försöker mig på några rader före sänggång,
trött yrskallig , det blir ingen sång.
Ser blåhimmel ovanför kanten på min dator,
ut mot havet tror jag att ovädret gror.
Hoppas nu på sovtid natten lång.
Tjatigt att upprepa dag efter dag, trött trött,
det är väl strålningen som kroppen stött.
Efter dessa 5 dagar i veckan är det så jag känner,
för mig helt okey om strålningen skiten bränner.
Trots allt ytterligare 3 dagar, säger jag nu trött.
Jag är så trött,
jag är så obeskrivligt trött.
Något är inte som det ska,
något är mindre bra.
Jag är så trött.
Jag är så trött,
livet har blivit slött.
Det är något med min kropp,
den är inte på topp.
Jag är så trött.
Jag är så trött,
livet är slitet, nött.
Något måste bort som stör,
inget jag ser, inget jag hör.
Jag är så trött.
Jag är så trött,
det känns lite sprött.
Det är något som irriterar,
nej det är inte något jag simulerar.
Jag är så trött.
Jag är så trött,
gammal, livet är nött.
Nu förstår jag kära min kära Barbro,
livet kan vara slitet liksom en nybyggd bro.
Jag är så trött.
Nu som gammal sliten, änkling, pensionär,
är det så att jag fortfarande om livet lär.
Sliten kan man vara redan i sin ungdom,
säger kroppen ifrån får man redan då sin dom.
Trots allt är det kroppen som styr, hur det än är.
Jag minns som ung jag sa till min kära hustru Barbro,
är du trött? Ja det är jag, är du aldrig trött?
Mitt svar var då, trött? Nej, jag är aldrig trött.
Barbros svar var tystnad, men vi har påmint varandra
många gånger under åren.
Strålning.
Det blev en tidig cykeltur till dig min älskade Barbro i vackert väder,
lugnt i trafiken, skön värme, inte en massa tunga vinter kläder.
Slipper resa efter strålning, blir boende i Eskilstuna på Plaza hotell,
skönt vara kvar över natten och sova ut både morgon och kväll.
Tråkigt sjukhusen ligger så att jag måste åka mellan olika städer.
Att strålningen påverkar minne, sinne, ork, humör får jag erfara,
får skärpa mig i trafiken någon stoppkloss vill jag inte vara.
Det är underligt hur tankarna far omkring dagarna i ända,
undrar just när strålningen tar och humöret till glädje vända.
För tillfället känns det som att trampa runt runt i en snara.
Har nu hunnit få i mig en underbar biffgryta med ris och sallad,
en höjdare och rikligt var det som gjorde magen riktigt glad.
Nu sitter jag med gott kaffe, varm äppelkaka med vaniljsås,
jag måste säga som beröm att jag smörjer mitt krås.
Måste nog säga att jag blivit mätt till den milda grad.
Trött, trött, trött så förbannat trött,
tycker livet känns slött, så slött.
Ändå gör jag inte mycket mer än vilar,
ja,jo visserligen jag på verser filar.
men ändå, en trasig fras, livet är sprött.
Trots allt har jag inga problem att sova,
en del säger att det är en gudagåva.
Värre kanske vore att aldrig vara vaken,
stå där i bageriet med de överjästa baken.
Det vore en syn för gudar vill jag lova.
Om jag nu är så förbannat trött,
finns risk jag missar frukost, slött.
Slutar här för att kliva på sovtåget,
så inte degen jäser över i tråget.
Kan inte lita på att någon degen stött.
Nu har en ny dag visat sig på manegen,
tog en löptur och studerade fabegen.
Kom fram till Rademarchersmedjorna,
såg 1600 tals miljö för Eskilstunaborna.
Inte såg Bellman en gång hästkortegen?
Frukost, löptur och vila, beredd på strålning,
underbart väder gör dagen till en swing.
Eskilstuna denna idag så solvackra stad,
gör mig mindre trött och desto mera glad.
Sol och värme är för mig idag stora ting.
Hör hur klockor i fjärran pinglar,
snart är strålningstiden borta.
Åter genom stan jag vinglar,
då syns strålningsdagarna så korta.
Väntar ivrigt på svar från berörda,
alla glada jag under denna tid mött.
Alla tankar har blivit en börda,
som med svar gör mig mindre trött.
Promenad och löp ger glädje,
även om åldern tynger ner.
När tankarna irrar jag medge,
kroppen är stel säger jag och ler.
Så går jag här i staden Eskilstuna,
där du Barbro fick din första runa.
Jag går runt och njuter utefter Eskilstunaån,
tänker på dess historia med allt industridån.
Nu finns inte mycket kvar från den tiden,
nu är det helt klart bilarna som stör friden.
Man bygger som aldrig förr i och utanför stan,
ser mig omkring, nog sticker det upp en kran.
Men minnen från förr är välbevarat,
Rademarchersmedjorna har de bevarat.
Går där och fantiserar om Bellmantid,
undrar om han detta vill kännas vid.
Jag har inte hittat bevis om han var här,
trots allt finns ju Bellmangatan i dess sfär.
Har han haft fingrarna med i spelet vid smedjor,
runt 1771 var han då i god vigör för spel du bror.
Inte utan att jag börjar se ljuset i tunnelöppningen,
trött av strålning, resor, men var är min älskade vän.
Ingen som kommer med ett hej och har du sovit gott,
de lyckliga åren och alla minnen är vad jag nu fått.
Ska efter denna behandling söka alla minnen igen.
Hälsa på med ljus och blommor där du är på din gård,
det är så vackert nu i vårtid när naturen tar över vård.
Det doftar av blommor och träden de skiftar i grönt,
vilken fart det blir på allt, inte kargt, nej mjukt och skönt.
Marken blir kladdigt mjuk, ingen tuva är frostigt hård.
Jag funderar över det våld som förekommer världen över,
jag ser framför mig i fantasi, är det utopi, gröna ängars klöver,
Förstår inte varför det pågår, jo jag förstår, det är orättvisa.
en del har inte mat andra är inte nöjda med det guld de spisa.
Mycket vill ha mer, habegäret tar över, fast de inte behöver.
Är det jag som är helt under isen, nöjd med det jag spar,
det är inte sant, jag gnäller att jag inte har min Barbro kvar.
Det finns andra värden här i livet än habegär och pengar,
det gäller bara att inse måttan med livets strängar.
Nöjd med liv och pengar, det viktiga är att man hälsan har.
Vad jobbigt det är när inte orken längre finns,
vad jobbigt det är när man inte mår som en prins.
När orken tryter fast man håller igång med motion,
när man på humör med sång försöker få fason.
Då gäller att ta tag i alla glädjeämnen man minns.
Gatan ska sopas ren från vinterns grus.
Finns ingen samplanering mellan berörda och gatukontor.
Vår styrelse har meddelat, ingen bil på parkeringen där vi bor.
Gatan är sopad för andra gången på ena sidan från grus,
På en sida av Jupitervägen står bilar kvar, vid vårt hus.
Idag ligger grus i drivor mellan bilar och på trottoar,
som vanligt ligger det även efter vinterstädning kvar.
Jag har sopat två föregående år efter dessa dagar,
något som jag inte orkar längre och inte behagar.
Varför jag gnäller beror på sand och damm i varje vrå,
fönster blir dammiga, sandiga och riktigt grå.
Jag har gnällt tidigare till gatukontor, men inget hjälper,
någon borde lyssna innan jag också stjälper.
Vad gör våra lokalpolitiker för att få fart på Skavsta.
Skavsta en livgivande plats efter Corona,
en chans för SJ höra plan i luften som dåna.
Slippa bilar på vägen är ett miljökrav
semesterfirare vill komma till varmt Medelhav.
Lägger nu Bromma ner, behövs Skavsta än mer,
vilken chans, snabbtåg till Skavsta för ännu fler.
Se nu möjligheten politiker efter denna Coronatid,
folk vill ha sin semester, slippa bilen i tid och otid.
Experter ser till så rening av flyget sker.
Kan detta vara en del av lösningen för skolungdom,
att förhindra oro för de som fått sin arbetslöshetsdom.
Många drar en suck av lättnad då flyget kommer åter,
Nyköping kan bjuda turister på en stad som inte gråter.
Så här slipper vi bekymmer när kassan är tom.