En förförares omtumlande dag i spåret,
gav mig ut för att ta en löptur i morgonstund.
Vad händer kallt, blåst, snö i motionsspåret,
att då ge sig ut att löpa är ingen avund.
Jag hade hellre sprungit till min Barbro i sol,
det kanske ljusnar, fram med positiva tankar.
Ska se hur ljuset brinner vid din kyrkogårdsstol,
tar backen med stora kliv, mitt hjärta bankar.
Det är så tyst det är så tomt hemma i vår borg,
jag vet, jag vet, jag vet att det är sorg,
Det är så tyst det är så tomt hemma i vår borg.
just nu är jag ju vid ditt kyrkotorg.
Här är så vackert med snökristaller på var ros,
inga fotspår som ännu gjort avtryck.
Vad passar nu bättre för sinnet än en blues,
den vita duvan får plötsligt ett ryck.
En dam kommer som plockat nässlor i skogen,
trodde nog jag ensam här i denna stund.
Här går jag var dag, bra mycket bättre än krogen,
samma här, här bor min fru just i denna lund.
Tack för pratstund nu i Coronatid, det är tungt,
nu springer jag hemåt innan jag blir kall.
Jag som plockat nässlor går nu hemåt lugnt,
jag tänkte på när vi plockat nässlor vid ett stall.
Så är jag då hemma sista dagen av årets Påskhelg,
trött, men ändå, dagarna gick, vänner, barnbesök.
Sprang på slingan och tänkte, här finns ingen älg,
då sa du en gång, vår granne har redan hört gök.
Så skrattade du glatt, det var veckan före påsktid,
det var duvorna som spelade honom ett spratt.
För göken hade andra pippi ännu lite frid,
trots all vila under Påskdagar kände jag mig matt.
Läs mer