1 årsdag

( En bild på Hishams grav imorse)

Mina kära läsare,

idag, den 22:a januari är en speciell dag för mig. Det kommer det alltid att vara. Det var dagen som Hisham gick bort…

Jag började dagen med att besöka Hisham på begravningsplatsen tidigt på morgonen.

Jag kan inte förstå att det redan har gått 1 år sedan min son lämnade oss. Det känns som om det har gått, som mest några månader.

Det var ett år sedan som jag såg honom sist. Året har varit fylld med så massa tankar och känslor…

Det är egentligen otroligt hur jag fortfarande kan vara i chocktillstånd. Jag kan flera gånger i veckan känna att det är overkligt. Det känns som om Hisham är här och att han kommer snart.

Jag tänker på Hisham varje dag. Men ju mer 1 årsdagen närmade sig, ju mer jag har tänkt på  hur dagarna såg ut innan han försvann. Den där stressen, förtvivlan och ångesten och smärtan som fanns konstant, kan jag känna precis som om jag finns där nu.

Jag visste inte på vilken dag han skulle lämna oss. Jag tror att det beror på att jag kände hela tiden, att det kanske fanns någon chans kvar att han skulle klara sig. Därför fanns ingen dag för mig.

Det som gör mest ont i mig, är när jag tänker och ser bilden av honom när han tar det där sista andetaget. Jag kan till och med ibland känna det där sista andetagen, när jag själv tar ett andetag lugnt och stilla och stanna till…

Idag hade vi en minnesstund för Hisham i familjen. Jag lagade mat och gjorde i ordning lite fika…och tände ljus och hade en lugn stund, där vi alla satt och mindes honom. Minnesstunden hade varit mycket större och för många fler, om inte Corona hade kommit i vår väg.

 

Här på bilden, har vi en minnesplats för Hisham i vårt hem.

Under årets gång har jag gjort ett speciellt fotoalbum för Hisham, med bilder av den sista tiden i hans liv. Jag har även gjort en snöglob med hans foto i och en ljusstake med hans namn och datum för födelse och bortgång.

Min man gjorde en 3D bild på Hishams ansikte, som är jättefin. Den visar Hishams leende med detaljer i hans ansikte som tänder , ögon och mun…

Nu känner jag att jag vill avluta detta inlägg efter en lång dag som denna. Men jag vet inte hur… Det enda som jag känner just nu är tomhet, saknad och en massa kärlek…

Ta hand om varandra.

Kärlek Samah

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

20 + åtta =