Gravstenen är på plats

 

På denna torsdag, Kristi himmelsfärd, år 2020, fick min son Hisham sin gravsten uppmonterad.  Vi har väntat ca 2 månader på den och nu är den äntligen på plats.

Det var väldigt surrealistiskt att se min egen sons gravsten.

Att titta på en gravsten, där det står sitt barns namn på, är en overklig känsla.

Jag trodde aldrig när jag var liten att jag, någon gång under mitt liv, skulle få uppleva något som detta.

På gravstenen står det två viktiga datum, dagen Hisham föddes och dagen han dog. Och jag har både levt och upplevt dessa dagar.

På gravstenen finns även ett stycke från Koranen som säger :

“Du själ, som har kommit till ro!
Återvänd till din Herre,
Nöjd och tillfreds,
Stig in med bland mina tjänare!
Stig in i mitt paradis! “
Jag valde även att skriva på svenska på Hishams gravsten, och det står “Vår älskade” innan hans namn.
Man får göra som man vill. Men man får tänka att det inte finns hur mycket plats som helst på stenen.
När jag stod vid Hishams gravplats tänkte jag att om 100-200 år kommer nog ingen och hälsar på Hisham. Ingen kommer kanske att minns eller veta vem han är.
Men det finns en sak som ger mig ro i själen. Och det är att jag har fått vara med och bestämma hur min sons gravsten ska se ut och vad som ska stå på den.
Jag fick det precis som jag ville.
Och det känner jag en stor glädje för.
Jag är också glad över att det känns
“roligare” och “trevligare” att komma till en gravsten, än bara en hög med sand.
Nu kan jag plantera och dekorera som jag vill.
Må ni ha en trevlig helg,
fylld med kärlek och glädje
Samah

 

 

Läs mer

17 år idag

 

( Bilder från Hishams sista födelsedagsfirande. Firandet ägde rum på hans födelseort Nyköping. Det var även sista gången han besökte Nyköping. Han blev 16 år gammal)

Det var valborgsmässoafton för 17 år sedan. Jag var 20 år gammal och höggravid med mitt andra barn. Värkarna började smygande komma på eftermiddagen.

Och värkarna blev värre och värre. Strax innan midnatt åkte vi in till förlossningen.

Kl. 06.45 den 1:a maj 2003 födde jag en pojke på Nyköpings lasarett. Det var en helt normal förlossning. Det var en smal pojke men ganska lång och så otroligt söt.

Det var kärlek från första ögonkastet.

Vi kallade honom för Hisham. Namnet hade vi redan bestämt flera månader innan.

Inne på förlossningsrummet fanns en vit liten whiteboard. På den hade min man skrivit “Välkommen till världen Hisham”.

Jag skulle vilja berätta att timmarna innan Hishams bortgång var otroligt smärtsamma precis som när jag födde honom.

Jag kunde till och med känna en konstig klump i magen. Som om Hisham snart skulle återuppfödas.

Om tårar kunde få dig tillbaka, skulle jag gråta resten av mitt liv.

Grattis mitt solsken på din 17 årsdag.

Grattis min stolthet. Grattis min kung. Grattis mitt hjärta.

Må du vila i frid.

Kärlek Samah

 

Läs mer