Befrielse

 

 

 

 

( Detta är bilder från Hishams begravningsplats, som jag har besökt i stort sätt varje dag. Alla blommor som ligger på hans grav är från nära och kära i samband med hans bortgång och begravningscermoni. Jag är så tacksam för all värme och kärlek under denna svåra tid. Hisham kommer att få sin gravsten inom kort.)

Ganska snart efter Hishams bortgång, fann jag ett ord som jag kände stämde in på mina känslor väldigt bra. Ordet var befrielse.

Jag fick en bild i huvudet där jag kunde se Hisham som en liten sliten fågel i en bur. Han såg väldigt trött ut och hans vingar var slitna. Han tittade ut mellan gallren och drömde om friheten. Sedan öppnades burdörren och han flög sin väg med en snabb fart.

Från denna sekund blev Hisham fri från sina smärtor, som han inte kunde berätta om. Allt från ryggsmärtor, efter en steloperation med skruvar.  Nacken, som jämt var sne på grund av skoliosen.  De smala armbågarna som han fick tryck värk av på handstödet i rullstolen. Höften. Fingrarna som inte gick att öppna på grund av ökad spasticitet.  Ökad luft i magen på grund av högflödesgrimman, som gav honom svullen magen. Svullna ben och svullna fötter.

Han blev befriad från alla stick han fick över hela sin kropp efter blodprovstagningar och kateter. Han blev fri från andningsmasken som gav honom ett svullet näsben och trycksår på kinden.

Han blev fri från sin kropp. Och nu kunde han göra allt som han tänkte och drömde om i sitt huvud, som hans begränsningar stoppade honom ifrån.

Jag och Hisham har varit som en person. Vi har varit knutna till varandra och allt som berörde honom berörde mig precis som om vi var en själ.  Alla moment som gjordes med Hisham var utifrån vad jag kände och såg att det gjorde honom bekväm. Det gäller allt i minsta detalj.

Och nu kunde han även bli befriad från mig.

Hisham gick sin egen väg. En väg där han kan vara sig själv och vara en enskild person som har sin egen kropp och själ.

Och precis som han blev sin egen kropp och själ, så har jag för första gången under mitt vuxna liv blivit en egen individ. Det är en obeskrivlig känsla.

Jag har växt upp med Hisham. Han lärde mig otroligt mycket om att leva och anpassa sig efter livet som sjuk individ. Han formade mig genom all kärlek och uppskattning som jag kunde se genom hans ögon.

Mycket av vad han var, har rotats djupt inom mig idag.

Men samtidigt finns ingen förbindelse kvar på samma sätt. Därför kan jag också uppleva en sorts befrielse från hans kropp. Men inte från hans själ. Han kommer alltid att vara min tvillingsjäl.

Kärlek Samah

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 5 =