Jag skänker mina tankar

 

Idag vill ha skänka mina tankar till alla föräldrar som har barn med speciella behov som är extra känsliga för minsta lilla förkylning och befinner sig i riskgruppen under denna svåra tid med Covid 19.
Om Hisham hade levt idag hade han först varit hemma från särgymnasiet innan beslutet kom om att stänga gymnasieskolor. Hisham skulle inte ha klarat av en mild förkylning utan att det hade påverkat hans andning. Och med dålig andning innebär det att han skulle ha blivit sjukhusliggande. Under denna svåra tid med Covid 19 betyder det han skulle ha blivit isolerad på ett rum i sjukhuset. Och då skulle min familjesituation blivit extremt svår och splittrad. Det skulle betyda att endast en förälder hade fått vara med honom. Och hans syskon skulle inte ha fått komma på besök och träffa honom.
Skulle Hishams läge blivit värre, så skulle han ha legat alldeles själv på IVA 💔
Idag vill jag skänka mina tankar och hyllningar till alla föräldrar som sitter isolerade på sjukhuset med sina sjuka barn. Jag förstår verkligen känslan av att vara isolerad på ett rum och känna frustrationen och hjälplösheten över att vara instängd med sitt sjuka barn och inte veta vad som kommer hända sen. Och jag vill också skänka mina tankar till alla som har isolerade barn på IVA. Jag har själv varit där.
Jag vill att ni ska veta att ni är inte bortglömda och att vi tänker på er. Jag förstår verkligen hur tufft ni har det. Ni är de sanna hjältarna!
Kärlek Samah

 

Läs mer

Kvinnofest med Världens Mammor

 

 

Det här är från gårdagens tidning Corren ( 9:e mars 2020).

Vi i Världens Mammor hade anordnat ett knytkalas inför internationella kvinnodagen. Vi var ca 300-400 kvinnor, mammor och barn från hela Östergötland.

Jag var en av dem som hade hand om dagens program under kalaset.

Det kändes jätteroligt att programmet blev fullt med många mammor och barn som ställde upp på att dansa, sjunga, läsa dikt osv under dagen.

Jag var en av dem som läste dikt. Först berättade jag lite om min bortgångna son Hisham och om hur livet varit med honom.

Om glädje, sorgen och om de återkommande utmaningarna som med tiden formade mig till en stark kvinna osv

Sedan läste jag upp en dikten, som jag hade skrivit till Hisham år 2014.

Jag har postat upp denna dikt här på bloggen den 21:a januari 2014.

Det var första gången i mitt liv som jag stod och pratade i mikrofon framför så mycket folk.

Jag skulle vilja berätta att jag kände mig väldigt bekväm med att hålla tal. Jag kände att jag ville berätta med hopp om att göra skillnad i någons liv.

Dikten som jag har skrivit och läst upp under kvinnodagen kallar jag för

” Min ängel”:

” Det bor en ängel i mitt hem,
en ängel som lyser upp mitt hem,
som aldrig lämnar mig ensam,
när jag är rädd för framtiden.
Min ängel ger mig tro,
min ängel ger mig ro,
I själen
Den visar mig vilken väg,
jag ska följa
när jag är ledsen och förtvivlad
Min ängel är på besök
hos mig,
på denna jord, i detta liv.
jag känner godheten, värmen, oskyldigheten
i min ängels famn
Min ängel valde mig
och förändrade mitt liv
På en sekund
Jag föddes på nytt
När min ängel kom och tog mig
till det okända livet
Änglarnas liv
Jag är så rädd att förlora min ängel
Därför ska jag skydda det
Ta hand om det
för att den ska finnas kvar
Hos mig
Till sista andetaget “

Läs mer

Möte med EU parlamentarikern

( En liten del av artikeln på östergötlands hemhyra.se)

På torsdagen den 5:e mars besökte EU parlamentarikern Alice Bah Kuhnke Världens Mammor i Motala.

En sekreterare kontaktade Världens Mammors grundare Sira Jokinen Lisse och berättade att EU parlamentarikern Alice Bah Kuhnke ville besöka Världens Mammor, då hon hört om projektet och blivit intresserad.

För mig kändes det jättespännande, då Alice Bah Kuhnke har alltid varit en favorit för mig. Det började redan under hennes tid som programledare på Disneydags under 90-talet.

Hon har en fin utstrålning och är jättetrevlig och go.

Jag känner en enorm glädje för detta mötte, då det faktiskt har varit en dröm att få träffa henne.

Efter min sons bortgång har jag känt att Världens Mammor har blivit som en drivkraft att vända mig till där jag kan känna glädje. Det är samhörigheten och gemenskapen och samarbetet som ger mig styrkan.

Jag har alltid känt att jag vill göra skillnad i andras liv och nu har den känslan blivit ännu starkare. Genom Världens Mammor känner jag att jag är på rätt spår även om livet känns rörigt just nu.

Jag är så tacksam för all kraft och styrka som Världens Mammors har gett mig.

Det är verkligen oförglömligt och ovärderligt.

Kärlek Samah

Läs mer

Ett riktigt farväl

En bild av Hishams säng monterad.

 

( En sista bild av Hishams rullstol)

 

Idag kändes det som att få återuppleva Hishams bortgång igen. Det fick jag även uppleva när Barn LAH hämtade Hishams apparater för några veckor sedan.

Men idag kändes det tuffare än förra gången. För att det som hämtades idag var stora saker, och som har tagit stor plats i vårt hem och våra liv. Och det var sista gången som något skulle hämtas.

Att se hur Hishams säng monterades ned och hur den drogs ut ur vårt hus, kändes otroligt tungt. Det var som om någon slet något ur mitt hjärta.

Först var sängen full av liv och sedan när den monterades ned såg den ut som ett skelett, med bara en massa ben.

Även Hishams permolift hämtades, tillsammans med hans ståstöd och toalettstol.

Och det som gjorde mest ont, var att lämna ifrån sig Hishams rullstol. Den har vi haft hos oss ända sedan Hisham försvann.

Idag fick jag för sista gången dra i Hishams rullstol. Men utan honom i den.

Det kändes som en långfilm som snabbt spolades tillbaka. Många fina minnen dök upp i huvudet av allt vi fått gå igenom med rullstolen.

Jag har dragit Hisham i nästan 17 år av mitt liv. Mina händer och mina axlar känner fortfarande känslan av att dra i hans rullstol. Både under vintertid och sommartid och för uppförsbacken och nedförsbacken…..Jag kommer att sakna det så mycket.

Det är en obeskrivlig tomhet i mitt hem just nu. Hishams rum känns så tomt. Hela mitt hem känns större. Och det känns även på något annat sätt som jag inte riktigt att sätta ord på.

Jag har efter Hishams bortgång lärt mig att se saker på ett annorlunda sätt. Alla dessa hjälpmedel var en bit av vem Hisham var. Det är därför de betyder så mycket.

Men jag har insett att alla dessa hjälpmedel tillhör en sjuk person och att denna persons sjukdom var min vardag. Och sanningen är att människor vanligtvis inte lever på detta vis.

Jag hade gärna velat behålla dessa hjälpmedel, åtminstone sängen och rullstolen som minne. Men hjälpmedelscentrum gick inte med på det.

Jag skulle vilja skriva en sista sak som jag har upplevt kring allt detta . Det är att det känns som om jag har fått återuppleva Hishams bortgång flera gånger om. Till exempel på hans begravning, på hans minnesstunder, vid hämtning av hjälpmedel osv

Det är som att dö på nytt för mig. Det blir en situation där jag får samma känsla av stor hjälplöshet, frustration och maktlöshet över något jag inte kan ändra. Det är så smärtsamt.

Det är det allra jobbigaste med att mista någon nära person. Som om själva dödsfallet inte är nog.

Och jag vet inte om det är så livet kommer att fortsätta eller om det är bara något tillfälligt.

Det som jag vill säga nu är,

det spelar ingen roll hur mycket ni försöker ta ifrån mig saker som har med Hisham att göra!

Ni kan aldrig ta mina tankar eller minnen eller mitt hjärta ifrån mig,

för det är där Hisham finns.

 

Kärlek Samah

 

( Hishams permolift)

 

( Hishams ståstöd)

 

( Hishams toalettstol)

 

( En lastbil med Hishams hjälpmedel)

 

Läs mer