Förberedelser inför stort konstprojekt

 

Just nu håller jag och Hisham på med något spännande.  Vi har nämligen fått den stora äran att få delta i ett stort konstprojekt av föreningen Världens Mammor. Konstprojektet vi arbetar med är en stor utställning, som kommer att äga rum på Norrköpings Stadsmuseum.

På utställningen kommer det finnas bilder och videoberättelser m.m. av mammor från hela världen i Östergötland som ska få berätta sin berättelse och göra sin röst hörd.

Jag kommer att få berätta om mitt liv som mor till ett barn med speciella behov, hur det har påverkat mig och vad jag har lärt av detta osv.

Utställningen kommer att  pågå från den 13 april till och med 4 augusti 2019.

Jag kommer självklart att avslöja mer om utställningen lite längre fram.

Jag hoppas verkligen att ni kan åka förbi någon gång i vår/sommar och se oss i utställningen, på Norrköpings Stadsmuseum.

Kärlek Samah

 

Läs mer

En ny förändring

För några veckor sedan fick jag ett samtal från en studievägledare som har hand om gymnasievalen för ungdomar med speciella behov. Hen frågade om vi har funderat över om Hisham ska börja på gymnasiet och i såfall vilken gymnasieskolan han ska ansöka till.

Det finns nämligen några föräldrar som väljer att sitt barn med speciella behov inte ska få gå på gymnasiet. Det kan ex. vara så att detta barn inte har något behov av det eller att barnets hälsotillstånd inte tillåter osv

Men vi har iallafall valt att Hisham ska få gå på gymnasiet. Vi känner inte att det finns någon anledning till att Hisham inte ska fortsätta gå i skolan. Jag känner att jag vill att Hisham ska få uppleva gymnasielivet.

Jag vill att han ska få lära känna nya kompisar och andra vuxna människor och ta studenten o.s.v. som vilken tonårskille som helst.

Hisham hinner vara vuxen resten av sitt liv.

Nu har vi i alla fall ansökt om en gymnasie skola för Hisham. Och det är egentligen den enda gymnasieskola som han kan gå på utifrån sina behov.

Snart ska Hisham börja inskolas och träffa sina nya lärare…

Det känns som att Hisham ska börja en ny period av sitt liv.

Som mor till ett barn med speciella behov kan jag bli väldigt känslosam vid nya förändringar. Det finns många anledningar till det… Men en av anledningarna är att man går tillbaka till den sorgen om hur det kunde ha varit. Det är en sorg som återkommer under vissa perioder i livet. Den har absolut inget med kärleken att göra.

Att Hisham ska börja på gymnasiet påminner mig om hur livet har varit med honom och hur snabbt åren har gått i grundskolan….Hisham ska ju lämna sitt liv som liten och bli vuxen snart.

Jag kommer alltid att sakna honom som liten , trots att han egentligen varit stor ganska länge. Han har ju inte blivit stor över en natt…

Jag tänker ofta på framtiden, vilket jag alltid har gjort genom åren. Jag har alltid känt en rädsla för framtiden…men nu känns det som att framtiden är här. Det kan nog inte hända så mycket mer än så.

Det enda jag önskar är att Hisham ska få vara frisk och kry…. Och få en dag se mig som en gammal gråhårig tant som inte orkar lyfta honom längre. Och då sitta och skratta åt det när jag försöker….

Kärlek Samah

Läs mer