Besviken på dåligt bemötande

 

För någon vecka sen for jag iväg till ett sjukhus någonstans i Sverige.

När jag väl hade kommit fram märkte jag direkt hur det inte var så uppskattat att ta med syskon till läkarbesöket.

Läkarbesöket ägde rum på en av Sveriges bästa sjukhus och på en barnavdelning.

Jag vill att ni ska veta att det var allra första gången jag hade med mig syskon till denna avdelning trots flera tidigare besök.

Flera av sköterskorna på avdelningen kommenterade min situation.

En del gav mig till och med dåligt samvete, för att jag inte kunde ge tillräckligt med uppmärksamhet till mitt barn som behövde mig som mest på grund av syskonen.

De fick mig att framstå som en dålig mor.

Jag förstår verkligen inte hur man kan behandla anhöriga på detta vis. Syskon är också en del av det sjuka barnets liv.

Jag skulle vilja berätta att våran ansvariga specialist sköterska på denna avdelning, går hem mitt under en oavslutad undersökning för att hon slutar kl. 15 och inte vill jobba över på en fredag.

Dessutom överlämnar hon oss till en annan sköterska, som senare visade sig vara en nutritionssköterska, som inte har något med oss att göra.

Nitritionssköterskan verkar sur för att hen får jobba över och pratar inte ett endast ord med mig.

Tur att läkarna fanns kvar på avdelningen, för jag kunde prata med dem istället.

Ytterligare en dålig upplevelse:   Sköterskorna tar med oss till en annan avdelning för en undersökning på samma sjukhus.

Men tyvärr får jag inte följa med in på undersökningen, för att jag har med mig mina andra barn.

En av sköterskorna ber mig att säga hejdå till mitt barn utanför denna avdelning, ute på en korridor.

Det var tur att jag såg en skylt som visade att det finns ett väntrum på avdelningen. Jag ber henne att få följa med in, åtminstone till väntrummet och säga hejdå där.

Ja, det får jag men isåfall ska jag och mina andra barn vara tysta.

Tur att det stod skyltat att det finns ett väntrum på avdelningen, annars hade jag fått säga hejdå till mitt barn utanför avdelningen.

Jag vet att sköterskan visste om väntrummet men vi var nog alldeles för jobbiga och störiga för att få komma dit.

Jag tycker att det var så himla oprofessionellt gjort!

Efter besöket på detta sjukhus känner jag mig ledsen och besviken. Och så knäckt.

Jag bestämmer mig för att skicka ett brev till koordinatorn om mina upplevelser på avdelningen.

Det kändes så skönt att få fram allt jag hade varit med om.

Jag vill att ni ska veta att det är allra första gången som jag kommer med klagomål på detta vis, trots flera tidigare dåliga upplevelser inom sjukhus.

 

Men den här gången var verkligen för mycket!

Koordinatorn förde iallafall vidare mitt brev  till flera chefer inom sjukhuset.

Och idag fick jag ett samtal från en av cheferna. Hen beklagade för mina upplevelser kring besöket och sa att hen ska göra sitt bästa för att det ska bli bättre på avdelningen.

Chefen undrade också om hen får använda mitt brev som exempel på bemötande för andra chefer och kolleger. Utan att använda namn såklart.

Det är klart hon får göra det! 🙂

Så bra att vi blir ett exemple, då jag verkligen hoppas att ingen ska behöva gå igenom samma sak som oss igen.

Samah

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 × ett =