Ålderskris

Ålderskris är något som alla går igenom nångång.

Den brukar delas in i 20 årskris, 30 årskris, 40 årskris, 50 årskris o.s.v.

Jag fyllde 32 år för några dagar sen. Jag är medveten om att

siffran kommer att öka mer och mer och det är inget jag kan påverka.

Det är faktiskt själen som räknas och inte siffran.

Jag måste berätta att jag känner att min själ har stannat, vid någon yngre siffra…

Jag har verkligen inte haft någon 30 årskris. Vid 30 årskrisen brukar den biologiska klockan ticka. Man ska ha hamnat på sin plats, med ex. en partner och någon unge m.m.

Allt sånt som tillhör siffran 30 hade jag redan gjort. Jag var redan gift, hade utbildning,

körkort och flera ungar….Jag var bara stolt över mig själv.

Men jag måste erkänna att jag hade en ålderskris vid 20 årsåldern. Jag var då redan gift

och hade två barn , varav en med cp- skada. Inte så vanligt för 20 åringar.

Det första man funderar på under en kris är att fråga sig själv hur sitt liv ser ut jämfört med andra.

Jag kände att jag inte hade något genensamt med andra 20 åringar. Jag kände att jag var bunden och att jag tillhörde en annan värld jämfört med mina jämn åriga.

Sakta men säkert tog jag ur mig krisen på egen hand. Allt bara släppte av sig själv.

En av orsakerna var att jag insåg att det är aldrig försent. Min starka vilja och min envishet att ändå anpassa mig efter det normala livet, trots min speciella situation, gjorde att jag tog mig upp. Som en raket, med rak rygg. Jag ville inte att min speciella situation skulle sluka ner mig.

Men nu när jag tänker tillbaka….fan vilken duktig 20 åring jag var! Jag var en sån duktig kämpe.

Så mycket som jag stod ut med, så mycket jag orkade med för min unga ålder. Så mycket ansvar jag kunde ta. Ofattbart mycket för många att förstå, ofattbart mycket för många av dagens 20 åringar att orka klara av.

Jag tog hand om mina barn och min son på bästa möjliga sätt. Mitt familj och mitt hem var det viktigaste, det var mitt fokus.

Att åldras är inget som någon kommer undan med. Det är en fin fas och del av livet.

Men jag måste få erkänna att jag tycker att det allra bästa som man kan vara här i livet är,

ung och fri. Med fri menar jag ansvarslös och obunden. Då man inte behöver fundera över hushållsarbetet eller fakturan eller sånt som tillhör vuxen livet. Det är en period i livet som försvinner ganska snabbt.

Det bästa som jag har lärt mig idag om livet är, att se mitt liv och hela livet i helhet.

Jag ser inte mitt liv i små delar. Inget liv är perfekt, ingen kan ha allt.

Men när man ser sitt liv i helhet så får man en klarare bild av hur mycket man egentligen har. Det är då man känner sig så tacksam för livet.

Kärlek Samah

image

 

(Min fina födelsedagstårta från min man och vackra blommor från min man och föräldrar)

 

2 thoughts on “Ålderskris

  1. Min fina storasyster, du är en orsak till varför jag aldrig ger upp med saker i livet. Jag tänker på dig, hur stark du är och hur du klarar av så svåra uppgifter i ditt liv. När jag tänker på dig så går all min energi upp i högvarv. Du är en av de allra viktigaste förebilderna jag har i mitt liv.

    Och jag är så stolt över dig.

    Grattis ännu en gång min finaste syster och må du leva gott och starkt i 100 år!

    Jag älskar dig så mycket.

    Din lillebror Seliman

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre + tjugo =