Den dyrbara ryggen

Hejsan bloggen…

Det var ett tag sen. Vill berätta att jag har sovit dåligt på grund av min lilla bebis. Jag misstänker att en tand ska titta fram närsomhelst 🙂 Och det har gjort mig trött och hängig och lat också 🙂

Idag tänkte jag berätta att våran familj har, för första gången skaffat oss lift i hemmet, till våran funktionshindrade son.

Det finns två sorters lift. En taklift eller en permolift. Vi har fått låna en permolift från barnhabiliteringen.
Båda liften räknas som hjälpmedel och inte som anpassning.

Vi valde att skaffa oss liften efter att vi flyttat till ett större boende. Vi har ju bott för trångt för att skaffa oss det.
Permoliften är stor och klumpig, och den blir ännu klumpigare tillsammans med de andra hjälpmedel som min son har: ståstödet, gåstolen m.m.

I snart 11 år har vi lyft upp våran son, flera gånger dagligen.
Från sängen till badstolen, från badstolen till rullstolen, från rullstolen till gåstolen, till soffan, till golvet ect

Så ni kanske förstår hur mycket vi har belastat våra ryggar, under så lång tid.

——> Jag vill berätta att det är en av de jobbigaste sakerna, med att ha ett barn med funktionshinder. Att lyfta och lyfta och bära upp och bära ner och dra hit och dra dit. Man sliter så mycket på sin kropp.

Jag har stött på olika yrkesmänniskor inom vården ( och på andra ställen) som inte vill hjälpa mig eller min son med något speciellt, för att de tycker att de måste tänka på sina ryggar.
Och vi har fått klara oss själva.

Men jag har sagt det förut, och säger det igen, att jag skulle kunna bära min son hur länge som helst. Han är verkligen så lätt på mitt hjärta. Jag är hans mamma, därför står jag ut med det lättare än andra.

Men som allt, finns det en gräns.
Liften är inte bara bra för oss, runtomkring våran son. Den är även bra för honom själv. Han behöver inte känna att någon använder hans kropp hursomhelst. Dessutom känner han sig mer beredd på förflyttningen
när det sker via liften.

Min son tycker att liften är rolig och
används som en gunga ibland! 🙂

Som nybörjare inom lift-världen finns det ett litet problem.
Att använda lift tar så himla lång tid och det gör att man inte alltid har tiden att använda den.
Därför är det viktigt att få in det i vardagsrutinerna.

Men varje förflyttningssituation är unik, och behöver bedömas snabbt.

Häromdan kräktes min son i sin rullstol. Då kan man inte vänta på att lägga honom i liften, för att sedan lägga honom i sin badstol för att duscha.
Då var det bara att hoppa, från rullstolen direkt in till duschen.
Sådan situation kan väl räknas som ett akutfall.

Min son har fått en massa närhet från oss genom att vi har lyft upp honom så många gånger. Tur att vi har en god balans och aldrig någonsin tappat honom.

När man förflyttar sig med liften får man inte så mycket närhet. Men våran arbetsterapeut har berättat, att det är viktigt att hålla en hand mot våran sons kropp, då han får en känsla av trygghet vid förflyttning med liften.

Jag tycker att det är synd att man inte får så mycket stöd av barnhabiliteringen ang. förflyttningen av barn med funktionshinder.
Det finns någon kurs som heter förflyttningsteknik.
Den borde erbjudas för alla föräldrar som har barn som i inskrivna på barnhabiliteringen.

För varje gång man använder lift, sparar man på den dyrbara ryggen.
Det är faktiskt den som håller upp hela våran kropp.
Och till dig som inte har någon lift,
glöm inte att böja på knäna när du ska böja dig ner.

Lycka till!

Kärlek Samah

image

image

( Min son sitter i liften och gungar )

 

 

One thought on “Den dyrbara ryggen

  1. WOW vilken häftig lift!! Jag hoppas ni kommer att behärska den och spara på era ryggar!

    Lycka till med liften storasyster och hoppas varje dag som går blir det lättare och lättare för er och för eran unika situation! Jag älskar er alla!

    MVH Storebror Seliman

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 5 =