Så många läkartider…..

Hejsan Bloggen!

Som jag har berättat tidigare så ärmin son inskriven i barnhabiliteringen.
Barnhabiliteringenbestår av ett stortteam, där flera olika yrkesroller sammarbetar för att min son ska få den bästavården.
Det ärdet största nätverket inom sjukvården som deflesta barnen har.

I barnhabiliteringen träffar man
– barnläkare
– arbetsterapeut
– sjukgymnast
– psykolog
– logoed
– sjuksköterska
– dietist

Det finns även andra kontakter som man kan ha inom sjukvården.
Om man utgår från min sons behov, så har vi även kontakt med…..

– ryggkliniken
– ortoped tekniska
– ögonläkare för synen
– öron, näsa halsmottagningen för hörseln
– hjälpmedelcentrum för hjälpmedel
– sittmottagningen för hjälp av nya sätt att sitta bättre på m.m.
– sjukhus köket för hämtning av näringsdryck
– specialist tandvård
– privata träningscenter m.m

Det häri stort sätt alla kontakter min familj har för min sons vård.
Och det är så detser ut på ett ungefär för varje familj med barn med speciella behov.

Varje mottagning och klinik träffar vi minst flera gånger per år för olika kontroller.

Ibland har jag en tid i veckan och ibland flera läkartider på en och samma vecka.

Ibland glömmer någon mottagning att höra av sig om en ny tid.
Då måste jag ringa och påminna de om det.

Jag måste även hålla reda på vad som händer med varje klinik och mottagning. Och det är ganska mycket.

Det är inte alltid så lätt för föräldrar med barn med speciella behov att orka och kunna göra det.Allting blir bara för mycket.

Det finns familjer som har friska barn som besöker vårdcentralen endast vid förkylningar. Det är ju något som är väldigt skönt.
Mennär de får en tandläkartid hemskickad till sitt barn, så tycker de att det är bekymmersamt.
Det blir liksom något som inte tillhör deras vardag och kommer i kläm för deras liv.
Då kanske det blir lite lättare för er att förstå min situation,med tanke på alla dessa läkartider som vi får….

För min familj har alla dessa tider för olika mottagningar varit tuffa att hinna med. Speciellt i början. Allt som är ovanligt för en, är tuffare i början.
Men jag tyckerändå att både jag och min man har kämpat för att göra vårat bästa med det.

Jag tror att det handlar om vårat samvete.
Jag skulle få ett dåligt samvete om jag blundade eller struntade i min sons behandling och hjälp han kan få.
Jag känner honom bäst och jag märker på en gång om det är något som inte står rätt till.
Det kan handla om en liten detalj som att han ex. börjar skela på ett annat sätt med ögat eller att han sitter lite konstigare än vanligt.
Då ringer jag direkt till mottagningen för en ny tid eller en snabbare tid.

Jag kan inte låssas om att jag inte ser det.
För att jag är så rädd att det ska bli värre för honom på något sätt och att det är på grund av min lathet och min svaghet om att erkänna problemet.

Jag har lärt mig att se och erkänna för mig själv.
Allt är för att jag älskar min son och för attjag bryr mig så mycket om honom.
Och det är hans räddning!

Samah

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

12 + sex =