Hejsan Bloggen!
Det är väldigt vanligt bland föräldrar till barn med speciella behov att känna skam. Skam över sitt barn och över hela situationen.
Skam över att vara annorlunda och inte känna sig glad eller lycklig som man oftast gör, när man får ett nytt barn.
En del föräldrar känner skammen bara i början. Och en del bär på det hela livet.
Det fanns i början av mitt “nya” liv saker som gjorde mig arg och ledsen.
En av desakerna som jag störde mig på var alla negativamänniskor där ute.
De här negativa människorna som gillar att snacka skit och trycka ner andra för att de ska må bra.
Det fanns även de som trodde sig vara bättre än mig för att de tyckte att jag hade ett “sämre” liv än dem på grund avmin handikappade son.
Idag bryr jag mig inte om dem. De finns inte ens i mitt liv eller i mina tankar.
Jag kan idag säga att jag har aldrig känt någon skam över min son Hisham.
Ett bevis på det, är att jag har alltid känt att min son också ska få”vara med” ochvara delaktig i det de andra barnen gör.
Jagkände tidigt att jag villeatt min son skulle få komma ut i samhället så snabbt som möjligt.
Jag har ALLTID varit stolt över honom. Det var aldrig så att jag “gömde” honom hemma. Utan jag tyckte attalla skulle få se honom!
Han började på dagis när han var 1 år & 3 månader. Det är väldigt ovanligt bland barn med funktionshinder och med speciella behov.
Han var alltid med på besök hos familjecentralen, som vi besökte ganska ofta när han var liten. Han var också med ute på lekplatsen och på olika utflykter och aktiviteter.
Han är än idag med på alla saker som händer där ute! 🙂 Det tycker jag super viktig för honom själv som individ, och för att andra barn ska bli mervana vid att se annorlunda barn.
Jag har lärt hans syskon att vara stolta över honom.
De har aldrig känt någon skam över honom. De berättar stolt om honom vart de än går.
Jag har också lärt hans syskon att acceptera och respektera andra barn eller vuxna med funktionshinder. Det är liksom helt naturligt gör dem.
Tyvärr har det hänt att en del barn som har kommit på hembesök till oss, har varit rädda för Hisham. Han som är så god och snäll 🙂
Det är verkligen synd. Det härberor på att de här barnen inte är vanavid barnmed funktionshinder.Deras föräldrar har även inte förklarat eller visat de att det finns barn som är annorlunda. Och att det är okej att vara annorlunda och att man är lika mycket en människa för det!
Det som jag har lärt mina döttrar är, mycket tack vare, att jag har låtit de vara delaktiga ideras brors liv. De har fått följa med på olika träningscenter, handikapp föreningar m.m
Jag tycker att de har nytta av det i sitt liv idag och senare som vuxna människor.
Jag är även jättestolt över mina flickor och över det jag kunnat åstadkomma med min uppfostran till dem.
GOTT NYTT ÅR, GOTT FOLK!!!
Samah