Hejsan Bloggen!

Det är väldigt vanligt bland föräldrar till barn med speciella behov att känna skam. Skam över sitt barn och över hela situationen.
Skam över att vara annorlunda och inte känna sig glad eller lycklig som man oftast gör, när man får ett nytt barn.

En del föräldrar känner skammen bara i början. Och en del bär på det hela livet.

Det fanns i början av mitt “nya” liv saker som gjorde mig arg och ledsen.
En av desakerna som jag störde mig på var alla negativamänniskor där ute.
De här negativa människorna som gillar att snacka skit och trycka ner andra för att de ska må bra.

Det fanns även de som trodde sig vara bättre än mig för att de tyckte att jag hade ett “sämre” liv än dem på grund avmin handikappade son.

Idag bryr jag mig inte om dem. De finns inte ens i mitt liv eller i mina tankar.
Jag kan idag säga att jag har aldrig känt någon skam över min son Hisham.
Ett bevis på det, är att jag har alltid känt att min son också ska få”vara med” ochvara delaktig i det de andra barnen gör.

Jagkände tidigt att jag villeatt min son skulle få komma ut i samhället så snabbt som möjligt.
Jag har ALLTID varit stolt över honom. Det var aldrig så att jag “gömde” honom hemma. Utan jag tyckte attalla skulle få se honom!

Han började på dagis när han var 1 år & 3 månader. Det är väldigt ovanligt bland barn med funktionshinder och med speciella behov.

Han var alltid med på besök hos familjecentralen, som vi besökte ganska ofta när han var liten. Han var också med ute på lekplatsen och på olika utflykter och aktiviteter.

Han är än idag med på alla saker som händer där ute! 🙂 Det tycker jag super viktig för honom själv som individ, och för att andra barn ska bli mervana vid att se annorlunda barn.

Jag har lärt hans syskon att vara stolta över honom.
De har aldrig känt någon skam över honom. De berättar stolt om honom vart de än går.
Jag har också lärt hans syskon att acceptera och respektera andra barn eller vuxna med funktionshinder. Det är liksom helt naturligt gör dem.

Tyvärr har det hänt att en del barn som har kommit på hembesök till oss, har varit rädda för Hisham. Han som är så god och snäll 🙂
Det är verkligen synd. Det härberor på att de här barnen inte är vanavid barnmed funktionshinder.Deras föräldrar har även inte förklarat eller visat de att det finns barn som är annorlunda. Och att det är okej att vara annorlunda och att man är lika mycket en människa för det!

Det som jag har lärt mina döttrar är, mycket tack vare, att jag har låtit de vara delaktiga ideras brors liv. De har fått följa med på olika träningscenter, handikapp föreningar m.m

Jag tycker att de har nytta av det i sitt liv idag och senare som vuxna människor.

Jag är även jättestolt över mina flickor och över det jag kunnat åstadkomma med min uppfostran till dem.

GOTT NYTT ÅR, GOTT FOLK!!!

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Jag skulle gärna vilja berättalite omen stor och speciell värld som INTE alla människor känner till eller stöter på.

Det somjag skriver omnu är utifrån min sons värld och utifrån de erfarenheter jag har.

Människor som inte har gett sig in i “handikapp världen” har verkligen missat någonting i det här livet.

Inget liv är perfekt men den här världen har nämligen mycket mer känslor och kärlek att ge.

Den här världen är så god och oskyldig.
Den här världen ger dig en tankeställare. Ochen massa känslor.

Den största känslan den här världen ger dig,är tacksamhet för allt du har.
Tacksamhet för alla små saker du kan göra , som man tar förgivet.

Många i den här “handikappvärlden” är ensamma.
Det är just därför deuppskattar dig MER, som en vän. De uppskattar dina handlingar och din kärlek mer än andra.

De är mertacksamma än andra, trots de begränsningar dem har.

Min son Hisham kan inte prata men han kan känna.
Han kan känna mina känslor till honom.
Hans funktionshinder gör att han inte kan röra sig som han vill.
Ändå lyckas hanlägga sin hand runt min nacke ibland, helt oväntad.
Det betyder att han vill krama mig.
Ibland brukar han även dra mitt ansikte nära hans mun, som om han vill pussa mig. Han är så mysig.
Det är hans sätt att visa sin kärlek på.

Döm inte denna funktionshindrade människa efter utsidan.
Bara för att min son sitter i rullstol och inte kan prata betyder det inte att han inte förstår eller känner någonting.

Det handlar om dig själv, att du inte har gett dig själv en chans att komma nära och förstå.

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Hoppas att ni har haft en trevlig julhelg 🙂

Dagarna precis innan julafton blev ganska stressiga. Jag var på stan några gånger och handladesaker som jag behövde. Jag hade även lite saker att göra hemma som ex. städning, tvättning m.m.
Det är en av anledningarna till att jag inte hunnit blogga!

Jag vill även berätta att min Hisham blev sjuknågra dagar innan jul och jagfick springa med honom till vårdcentralen.
Jag passade på att gå till vårdcentralen precis innan jul, för att jag var rädd för att han skulle bli sämre under julhelgen. Det visade sig att Hisham hade ett virus och det var bara att ge honom lite alvedon, nässpray och hostmedicin.
Han mår idag mycket bättre, tack och lov 🙂
—

Jag och man minplanerade att åka till Nyköping på julafton,för attspendera julhelgentillsammans medmina föräldrar och syskon.

Vi hann precis komma fram till Nyköping tillKalle Ankas Jul.
Där satt vi, hela tjocka släkten, och tittade på Kalle Anka 🙂 Det är något som vi inte missar på julafton 🙂

Min duktigamamma hade lagat en stor god libanesisk middag!

På bilden ser man två grillade kycklingar, ris med stekt mandel och pinjenötter, ostrullar, sallad, inlagda grönsaker, hamburgarkött och pommes frites. I grytan finns även makaroner med ost och bechamellsås:)

I år fick jag de bästa julklapparna av min man! 🙂



En ny symaskin. Precis vad jag hade önskat mig! 🙂

Jag fick även en IPAD. Och det hade jag inte räknat med! Så det blev en trevlig överraskning 🙂

På juldagen gjorde min mamma i ordning en god libanesisk frukost 🙂

Den bestod av flera olika sorters ost och mjukost, mortadella, salami, smör, svarta & gröna oliver, yoghurt med olivolja på, grönsaker, stekta ägg, bröd, té m.m

Jag och minmanbesökte några näravänner på juldagen 🙂 Vi hade jättemysigt. Tack för erat goda fika 🙂

Idag, på annandag jul, hann vi gåen sväng på stan.
Sedan bestämde vi oss att äta middag
på restaurang i centrala Nyköping 🙂

För mig var den här julhelgenen av de mysigaste helgerna som jag
har haft det här året 🙂

Jag älskar att umgås med min familj. Jag älskar när vi alla är samlade och när alla pratar i mun på varandra och närhela huset blir fullt av liv:)

God fortsättning till allihop!

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen

Jag har en gullig libanesisk granne som alltid kommer med olika godalibanesiska rätter ochbakelser 🙂

Imorse fick vi hem några libanesiska prioger.
Det var som om hon kände på sig att det var precis vad vi önskade oss till frukost 🙂

Vi fick två sorters olika libanesiska piroger. Just de här pirogerna äter man till frukost i Libanon.
Den ena pirogerninnehålleren libanesiskblandning av en sorts oregano med sesam frön.
Och den andra pirogern innehåller en sortsyoghurtspulver tillsammans med hackade tomater och lök. För mig och min man är just denna pirog en riktig favorit! 🙂

Det är väldigt vanligt bland libaneser och andra människor med olika invandrarbakgrunder att bjuda sina grannar på olika maträtter och sötsaker.
Normalt sätt brukar grannarna bjuda tillbaks också.
Så vi är väldigt generösa med varandra och det är något som finns och tillhör våran kultur.

För migär detbara att sätta i gångoch fundera på vad jag ska bjudamingulliga granne och hennes familj på 🙂

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll,

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Att vara mamma till ett handikappat barn ärVARJE MAMMAS STORAmardröm.
En del människor har kanske lite svårt att förstå
men det är faktiskt en katastrof.
Tänk att jag var 20 år när jag fick min son Hisham och hade redan då också min Maryna. Mitt liv hade precis börjat och jag hade inte någon som helst erfarenhet av funktionshindrade människor. De fanns inte i mitt liv eller i mina tankar.

Det blev som en kris i familjen. Hela min lilla familjen blev och
känns än idag handikappad. Vi är alla begränsade.
Allt vi gör eller planerar att göra som familj måste utgå från våran handikappade sons liv och behov.
Känslan av att vara bunden finns alltid där. Bunden på ett fysiskt och psykiskt sätt. Hela livet. För man kan inte sluta bry sig om sitt barn!

Människan är så bra på att anpassa sig. Det är självklart något som vi också gjort. Vi har lärt oss att leva med det här, för att vi har inget val.

Och idag känner jag att jag aldrig skulle vilja leva något annat än just det här livet jag lever. För att jagkan inteleva utan min älskade son.

Jag vill berätta att både jag och min man har gjort det bästa vi kan för våradöttrar inte ska känna sig utanför.
Tyvärr kan man inte undvika den känslan helt, för våra flickor ser ju hur mycket tid Hisham kräver av oss.
Men både jag och min man har varit noga med att göra olika aktiviteter och utflykterför tjejerna, för att de ska känna sig speciella.
Men ni ska veta att det inte alltid är så lätt.

Det finns så mycket saker som min son har lärt mig. Tänk vad mycket han har kunnat forma mig som person.
Han har presenterat mig till enstorvärld som jag inte kände till. Den här världen har gett mig nya värderingar. Och nya sätt att se livet på.

Ha en trevlig helg,

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Jag har fått chansen att besöka Bolibompa Studion 2 gånger 🙂
Första gången jag fick kommadit, var imars 2009.
Jag var då där med min stora tjej Maryna 🙂

Sedan ville jag att alla mina trebarn skulle få komma dit samtidigt.
Och det blev inte av förens december år 2011 :)Alltså precis förett år sen!

Maryna hade redan varit där, så för henne var det inte så konstigt.
Hon visste redan att Bolibompa studion är ganska liten,trots att den ser väldigt stor ut på tv-rutan! 🙂

För Linda och för Hisham var denna upplevelse jättekul och spännande:)

Jag är tacksam över att vi har fått den här trevliga chansen, att besöka Bolibompa Studion. Den har uppfyllts genom lite kontakter och lite TUR, måste jag säga! 🙂

Tyvärrfinns detbarn som aldrig får en chans att komma dit!

Här sitter vi på Bolibompa- trappan och personalen tar kort på oss 🙂

Här fårmina tjejer ta kort bredvid FÖRRA ÅRETS ( 2011)julkalender-tavlan för Tjuvarnas Jul! Den var häftig att se! 🙂

Här står vi bakom fönstret på Bolibompa studion! 🙂

Vi fick besöka STORA Bolibompa Verkstan! Här byggs olika saker som används till ex. bolibompa studion, olika serier och programsom gårpå Barnkanalen 🙂

Personalen var så himla snäll och togoss in till studion, för det kända programmet på Barnkanalen, som heter LABYRINT!

LABYRINT studion var helt fantastisk att se! 🙂 Vilket jobb de hade gjort!
Och allt har byggts i Bolibompa Verkstan! 🙂

Det var något kul som jag ville berätta om
och visa er idag 🙂
Vi hörs snart igen!

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

De senaste dagarna har vi haft så mycket att göra!
Vi har skickat lite julkort, som vi brukar försöka hinna med! 🙂

Det blev fyra vykort och alla fyra skickades till nära & kära iNyköping! 🙂

Nu har vi lagt fram våran julgran….

Så här fin blev den! 🙂 Alla barnen fick vara med och hjälpa till 🙂

Vi har hunnitjulpyssla lite och somVARJE ÅRhar vi gjort ett pepparkakshus!
Sedanhar barnen hjälpt tillmedattklämma litenejlikor i apelsinerna:)
Nu doftar detjul i hela vardagsrummet….

Imorgon är det julavslutning förHisham & Marynai skolan. Så vi har varit och handlat lite presenter för lärarna. Detgör vi på varje avslutning 🙂

Läraren iMarynas klass harsagt att barnen får ta med sig något gottimorgon,somde ska ha som fika till julavslutningen.

Maryna vill bjuda på en hembakad kladdkaka,
som hon själv har bakat ikväll 🙂

¨¨
Idag fick vi ett hemligt paket på postenfrån NYKÖPING…

Det var ett paket som var fyllt med en massa smått och gott.
Det var nämligenskickat från MIN PAPPA.

Mina barn hoppade av glädje! 🙂
Kan man ha en sådan gullig pappa och morfar? Tack för att du finns! 🙂
Och tack för att du tänkte på oss 🙂 Vi älskar dig! 🙂

Det var allt för mig denna gång!
Ha det gott 🙂

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Jag vill berätta att igår fyllde min man 34 år. Tänk vad tiden har gått!
Jag har känt honom sedan han var 21 år! Alltså det är 13 år sen vi träffades.

Det är faktiskt rätt kul att man lär känna sin livspartner i tidig ålder. För då kan man växa tillsammans och man hinner uppleva mycket mer tillsammans.
I februari 2013 har vi varit gifta i 12 år! 🙂

Jag vet att du läser min blogg. Därför vill jag skriva:
världens största grattis till dig Fadi min älskade man.

Jag vill tacka dig för allt duhar gjort för att uppfylla mina drömmar &önskningar 🙂

Må Gud ge dig allt duönskar på denna jord.
Och ta väl hand om dig, för vi har en lång resa framför oss
med våran son Hisham.
Tyvärr blir livet tuffare ju äldre Hisham blir genom åren!

Men hand i hand är vi starkare! 🙂
Jag älskar dig så! Puss & Kram

Det här är en gammal bildpå min man, tagen påjulen 1979 i Beirut, Libanon. Han är ca 1 år gammal.
På bilden kan ni se att han har en julgran bakom sig. Bilden är tagen hemma hos hans föräldrar!

Vad söt han är, han har någon liten leksak i munnen 🙂

Mycket lycka & kärlek till dig! 🙂

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Som jag har berättat tidigare så går min Hisham på fritids i en annan skola.
Isärskolansom Hishamgårpå, finns inte något fritidsverksamhet att erbjuda.
Därför går Hishampå ettfritids som är för barn somINTE har speciella behov, alltså i ett helt vanligt fritids.

Där är min Hisham så himla populär av flera barn. De umgås med honom och leker med honom och det tycker han är superkul 🙂 jag också såklart!

Därför fick jag en idé om att bjuda hem de härbarnen tillsammans med fritidspersonalen någon dag.
Jag hade berättat det för barnen och personalen och det var helt ok för dem.

Men det blev inte av förens igår. Fritidspersonalen kom hem till oss tillsammans med 6 barn inkl. Hisham efter skoltid. En del barn fick gå iväg från lektionen för att följa med, för deras skoltid var inte över än.

Majoriteten av barnen var självklart tjejer! 🙂 Och deras ålder är samma som Hishams, 9 år.

Fritidspersonalen berättade att barnen hade längtat efter att komma och de hade tjatat om när det skulle bli av! 🙂

Jag har gjort sådant förut, bjudit hem barn och lärare från skola och förskolan. Jag tycker att det är kul och jag tycker också om att ha mitt hem öppet för alla.
Det är också viktigt och roligt för mina barn och speciellt för Hisham.
Jag vill att barnen ska komma närmare honom.
Det är lite svårt för barn med speciella behov att ha och få vänner som alla andra, vilket är synd 🙁

Föräldrar till barn med speciella behov har det stora ansvaret att hitta på sätt och skapa olika sociala situationer och förhållanden för sitt barn.
Annars blir barnet väldigt ensamt, och det är ju jättetråkigt.
Jag har träffat mångabarn med speciella behov ochför mig gör det ont i hjärtat när jag ser hur ensamma en delav dem är.
Det är något som jag absolut inte vill att min Hisham ska vara!

Hishams storasyster Maryna fick ta ledigt från sista lektionen i skolan, för att kunna vara med på besöket. Jag kände att det var viktigt atthon är med för att kunna skapa ett förhållande med Hishams fritids kompisar och att dem lär känna varandra.

Jag visade barnen och personalen runt i mitt hem och jag visade också var Hisham sover i hans coola bilsäng!
Barnen tyckte att han hade ett fint rum 🙂

Självklart bjöd jag de på fika.
De fikade så mycket ochsa att de skulle retas med de andra barnen på fritids och berätta vilka goda saker de hade fått hemma hos Hisham! 🙂

Vi tittade på film en stund ochefter detlyssnade vi på musik på youtube.
Sedan började barnen storsjunga för Hisham en massa låtar och han bara strålade av glädje, skrek och skrattade och viftade med sina armar! 🙂

Det var helt enkelt är supermysig tid för Hisham. För mig var det underbart att se den glädjen i hans ögon.

Jag villberätta att jagska försökablogga mer än varannan dag.
Det är så att jag har så mycket att göra i plugget, i hemmet och med barnen. Så när jag får någon tid över, då är jag helt slut och behöver bara vara! 🙂

Ha en fortsatt trevlig helg och lördag!

Samah

Läs mer

Hejsan Bloggen!

Imorse var jag och tittade på Lindas lucia tåg på Atlas Förskola.
På förskolanvill ju de flesta flickorna klä ut sig till Lucia.
Men minLucia var lite speciell, därför hon fick gå först av alla på lucia tåget 🙂

Tyvärr får man inte längre ta kort på Lucia tåget.
Det är nya regler från Linköpings kommun. Det är för att andra barn inte ska hamna på andra barns bilder.
Det är ju en bra säkerhet, då många bilder hamnarpå olika sociala medier.

Samtidigt tyckte jag att det var lite synd. För det är sista gången min Linda har Lucia på dagis, då hon nästa år börjari förskoleklassen.
Jag skulle hatagit ett foto iallafall, för att spara och ha som minne när hon blir stor 🙂

Alla barn var så söta. De hade klätt ut sig till lucior, tärnor, tomtar och pepparkakor!
Dessutom fick barnensjunga svenska, engelska och spanska julsånger 🙂

Senare fick alla barn och föräldrar äta frukost tillsammans.
Det var en mysig stund jag hade med min lilla fröken.

Ha en fortsatt trevlig Lucia dag! 🙂

Samah

Läs mer